Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans förening med konungens här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
kallat. Fiendens styrka var dock alltid vida öfverlägsen, men genom
svenska truppernas ihärdighet och Lewenhaupts härförare-skicklighet
blef motståndet sådant, att ännu vid nattens inbrott var segern
oaf-gjord. Under natten erhöllo ryssarne ytterligare förstärkning af nära
15,000 man, och då Lewenhaupt fann det omöjligt att följande dagen
kämpa emot sådan öfvermakt, fann han sig nödsakad att uppoffra
trossen och artilleriet för att rädda manskapet. Kanonerna nedsänktes i
träsken och förråden brändes, sedan trosshästarne blifvit frånspända för
att göra fotfolket beridet, hvarvid Lewenhaupt gjorde början med sina
enskilda trossvagnars dragare, för att gifva det öfriga befälet ett
föredöme i uppoffring.
Så slutades slaget vid Liesna. Lewenhaupt hade visserligen der
upprätthållit svenska härens krigsära, men för öfrigt voro förlusterna
under och efter denna strid sådana, att de hade en ganska menlig
inverkan på hela fälttåget. Då Lewenhaupt under natten skyndade till
Propoisk, uppstod efter hand en allmän förvirring bland hans trupper.
Flera deribland kastade sig öfver bränvinsfaten och berusade sig samt
föllo följande dagen i kalmuckernes händer; andra gingo vilse i
mörkret, och Lewenhaupt, som uppskattat sin förlust under striden till
1,600 man, beräknade, att han under natten förlorat 3,300, af hvilka
dock 1,500 slutligen, efter många äfventyr och långa vandringar i
skogarna, lyckligen återkommo till Riga.
När Lewenhaupt, med de 6,700 man han ännu hade qvar, på
morgonen den 30 September ankom till Propoisk, fann han staden och
bron öfver Soz brända, och då det var omöjligt att i fiendens åsyn
slå en bro öfver floden, tågade han några mil nedåt densamma för att
uppsöka något vadställe och kom så den 1 Oktober till Litwinowice,
der hären sattes i oro genom ropet: »Fienden kommer!» Några hundra
ryttare störtade sig då i floden, der de af en särdeles tillfällighet i
detsamma påträffade ett grundare ställe, öfver hvilket den öfliga hären
sedermera vadade, då ropet om fiendens ankomst funnits vara ett falskt
allarm. Derefter fortsattes tåget genom södra delen af de stora
skogar, hvilkas norra del den svenska hufvudstyrkan några dagar förut
genomtågat, till dess, under natten till den 11 Oktober, man stötte på
några i skogen utsatta fältvakter. Lewenhaupts folk trodde dem vara
ryssar, men till sin förtjusning igenkände de af fältropen, att det var
en afdelning af konungens här, och så verkstäldes den å ömse sidor
så länge efterlängtade föreningen. Den ökade visserligen den svenska
hufvudstyrkan med något öfver 6,000 man; men de stora förråd af
lifsmedel och krigsförnödenheter af alla slag, hvilka Lewenhaupt skulle
medföra, hade genom striden vid Liesna gått förlorade, och förlusten
deraf gick konungen så djupt till sinnes, att den hos honom verkade
en viss köld mot Lewenhaupt, hvilket bittert grämde den förtjenstfull
härföraren.
Sedan Lewenhaupts trupper blifvit införlifvade med svenska
hufvudstyrkan, uppbröt konungen den 10 Oktober för att uppsöka Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
