- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
385

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigarne.

3«5

lek med alla hinder och allt motstånd, en frikostighet närmande sig
till slöseri — allt detta låg i bådas lynne. Också skref Görtz till en
nära vän: »Alltsedan jag uppträdde på verldsteatern har konungen af
Sverige varit min hjelte. . Jag har alltid påstått, att det icke varit hans
fel, om sakerna slagit illa ut, ty han eger mer dygd, skarpsinnighet
och förstånd än någon annan. Jag skulle aldrig gifva mig den möda
jag gör, oni det icke vore för konungen.» Vid honom synes ock Görtz
varit fästad med verklig tillgifvenhet, likasom Carl XII äfven högt
skattade och i vidsträcktaste mån anlitade Görtz’ snille, hans
outtömliga fyndighet på utvägar, hans vidsträckta bildning och hans ovanliga
arbetsförmåga, hvarigenom han blef användbar i en mängd olika
förvaltningsgrenar, så att han slutligen blef på samma gång finans-, krigs-,
sjö- och inrikes-minister samt dessutom fredsunderhandlare med
främmande makter. Hans stora förmåga i utöfningen af alla dessa
befattningar kunde ingen förneka, men sättet ådrog honom dock hat från
många håll och visst icke oförtjent, ty med många förtjenster förenade
han onekligen ock många och stora fel. Huru detta hat gaf sig luft
efter hans beskyddares död, skole vi finna i nästa del.

Krigarne.

Stora härförare hafva vanligen bildat hvar sin krigareskola, hvars
mer eller mindre framstående män äfven mer eller mindre troget
företett grunddragen i den främste ledarens skaplynne. Sådana
krigareskolor hafva varit bildade af Gustaf Adolf och Carl Gustaf, likasom i
senare tider af Fredrik den store och Napoleon; en sådan skola
uppstod äfven kring Carl XII. Hans krigare utmärkte sig i allmänhet
mindre genom djupa strategiska beräkningar och vigtigare taktiska
förbättringar än genom snabbheten i rörelserna, det djerfva trotset af
alla hinder, utförandet af de besvärligaste vinterfälttåg, som. korsade
fiendens alla beräkningar, och de oförvägnaste anfall, som strax i
stridens början beröfvade honom fattningen. En exempellös uthållighet,
som villigt underkastade sig alla försakelser, ett lika exempellöst mod,
som föraktade hvarje fara, och en obegränsad hängifvenhet för
konungen, allas högsta föresyn i dessa egenskaper, voro hos dem alla de
mest framstående dragen. Dessa förtjenster voro gemensamma för
högre och lägre, kunde ock fullt uppskattas af alla, och den ära, dessa
krigare skördade under framgångarna, följde dem äfven sedermera
under motgången. Att vara en karolin blef en hederstitel, som haft ett
högt värde ända till våra tider, som eldat skalder och häfdatecknare
och som fortlefvat i folkets minne.

Att någorlunda fullständigt omtala alla de krigares bragder, som
utmärkt sig under Carl XII:s regering, skulle upptaga större utrymme,
än -vi hafva att egna åt denna i sin helhet, och vi nödgas-derföre
inskränka oss till ett kort omnämnande af endast några få de mest fram-

S t ar i ack o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist, VII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free