Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Carl XII.
som skedde återtog sin förra verksamhet. Han hade sedermera den
glädjen att som’ akademiens rektor få, vid Carl XII:s återkomst till
fäderneslandet, mottaga och helsa sin af honom så högt beundrade
konung. Denne afhörde ock, under sitt vistande i Lund, ofta Rydelii
föreläsningar, och det var på en uppmaning af Carl XII som Rydelius
på svenska utarbetade och utgaf sina »Förnuftsöfningår». Ytterligare
två gånger utöfvade Rydelius det akademiska rektoratet till allmän
belåtenhet, och man sade, att »under hans styrelse lifvades alla af en
anda och en drift, allt gick som efter musik i sin rätta takt och
sammanstämmande ordning». Det tal, han höll vid rektoratets nedläggande,
så väl som vid åtskilliga andra tillfällen, äro verkliga mönster af
akademisk vältalighet och hafva den stora förtjensten framför mängden af
sådana att innehålla icke blott väl sagda ord, utan äfven nya tankar
och träffande anspelningar på förhållandena för tillfället. Äfven de
betyg, han utfärdade, vittnade både om hans ytterliga sorgfällighet i
hvarje gren af sina embetsåligganden och om hans innerliga välvilja
för den akademiska ungdomen. De sluta vanligen med en brinnande
bön för dens väl, för hvilken de utfärdades, ofta uttryckta så, att de
ej kunna läsas utan rörelse.
Vid nära 60 års ålder trädde Rydelius in på en ny bana genom
sin öfvergång till teologiska fakulteten, då han i slutet af året 1730
utnämndes till teologie professor, hvarefter han i Februari 1732 blef
teologie doktor och i September samma år domprost i Lund. Då han
1734, i detsamma biskopsembetet i Lund blef ledigt efter Linerius,
valdes till riksdagsman, ett den tiden högt eftersträfvadt förtroende,
afsade han sig detsamma, emedan han under biskopsledigheten ej borde
lemna konsistorium, hvars ordförande han var, eller sin
præbende-för-samling, hvars vård låg honom om hjertat. I stället föreslog han
teologie professorn Carl Papke, som fått mesta rösterna efter honom och
som ock nu valdes samt under riksdagen tillvann sig både sitt stånds
förtroende och konungens bevågenhet, så att han fick löfte om
biskopsembetet, till hvilket förslag under tiden blifvit upprättadt, hvarå
Rydelius genom enhällig kallelse erhållit första rummet och Papke det
andra; men nu afsade sig Papke detta embete och bad att könungen
måtte ihågkomma hans gamle lärare, den högt förtjente och allmänt
aktade doktor Rydelius, hvilken ock i December 1734 utnämndes till
biskop i Lund och akademiens prokansler.
Äfven i detta embete gjorde sig Rydelius aktad och afhållen inom
hela stiftet, hvilket han ock fullt förtjente både genom sin biskopliga
verksamhet och sin välgörenhet. Han bespisade, herbergerade och
klädde en mängd behöfvande, och aldrig gick någon ohulpen från hans
hus. Inkomsterna af hans præbende-församlingår voro en gång för alla
anslagna till välgörande ändamål och sjelf åtnöjde han sig med den
egentliga biskopslönen. Hans enskilda behof voro ock högst få. Han
lefde ytterst tarfligt, behöfde ringa uppassning och begagnade nästan
alltid kläder af inhemsk tillverkning. Ofta besökte han studenterne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
