Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på särskilda dagar samt i häradshöfdingarnes närvaro öfverlägga med dem om deras besvär; men allmogen hörsammade ej landshöfdingens kallelser, utan stämde genom budkaflar alla socknarnes ombud att på samma dag, den 21 Juli, mötas i Falun. Landshöfdingen måste finna sig häri, och bönderne öfverenskommo om upprättande af en besvärsskrift i 22 punkter, hvari yrkades noggrann efterlefnad af Carl XI:s »helsosamma förordningar», undersökning hvarföre Dalregementet ej vid Willmanstrand fått någon hjelp i nöden, redogörelse för användandet af åtskilliga för krigsmakten anvisade medel, lindring i knektehållet, upphörandet af tullarrendet, spannmålstullens upphäfvande eller nedsättning m. m. Vid riksdagsmannavalet, som skedde vid samma tillfälle, förenade sig hela dalelaget om Skinnar Per Andersson från Sollerön i Mora socken, som varit den storordigaste klandraren af både regering och ständer.
Den 20 Augusti 1742 sammanträdde ständerna, då utsigten för Hattarne voro föga lofvande i följd af det allmänna missnöjet öfver kriget. Flere af deras främste ledare voro ock frånvarande, och det yngre krigsbefälet, som väsentligt bidragit till deras öfvervigt inom adeln, var till större delen borta i Finland. Hattarne ville till landtmarskalk välja Tessin, men han hade mot slutet af föregående riksdagen blifvit inkallad i rådet och vägrade derföre att blifva landtmarskalk, emedan adeln förut beslutat, att något riksråd ej borde komma under omröstning till denna befattning. Hattpartiet fortfor icke desto mindre att rösta på honom, men vid landtmarskalksvalet erhöll Tessin endast 144 röster och Mössornas kandidat, öfverstelöjtnanten friherre Mathias Alexander von Ungern Sternberg, 360, hvilken senare således var med stor pluralitet vald till landtmarskalk. Han var en aktad man, som under föregående riksdagar gjort sig känd såsom lycklig talare, men hade nyss förut, dock med öfverbefälhafvarens tillåtelse, lemnat hären, för att utöfva sin riksdagsmannarätt, hvilket exempel derefter följdes af alltför många. De ofrälse ståndens talmän voro desamma som vid 1740 års riksdag: för presteståndet biskopen i Linköping Erik Benzelius, för borgareståndet justitieborgmästaren i Stockholm Per Aulævill, och för bondeståndet Olof Håkansson från Bleking.
I sekreta utskottet insatte presteståndet, likasom vid den föregående riksdagen, nästan endast fredsvänner, och borgarståndet höll sig lika öfvervägande till hattpartiet. Hos adeln åter hade sådan partiomkastning skett, att ytterst få af Hattarne nu kommo in i detta vigtiga utskott, hvaremot flere bland Mössornas framstående ledare, såsom generalerne Düring, Spens, Dohna och Stael von Holstein, presidenterne Carl Gustaf Bielke, Cronstedt och Palmfelt, kammarråden Piper och Wulfvenstierna, kanslirådet von Otter m. fl. der fingo plats. Mössornas nu vunna betydande öfvervigt äfven inom stånden röjde sig i den för sekreta utskottet utfärdade instruktion, hvari utskottet, bland annat, ålades att noga efterse, huru alla subsidier och rikets öfriga inkomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
