Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var visserligen äfven förhållandet med presteståndet, men der hade flere Hattar, förmodligen enligt träffadt aftal, stannat qvar, medan de flesta Mössorna rest hem, och då de inom borgareståndet öfverlägsna Hattarne förenade sig med adeln, förmådde man de qvarblifna presterne att äfven företaga valet, i hvilket bönderne ej hade grundlagsenlig rätt att deltaga, men hvilken de ofta yrkat, och man var rätt nöjd att nu slippa se ett dylikt yrkande förnyadt. Valet förrättades den 22 December, och nu, likasom vid den föregående riksdagen, öfverlemnades blott ett förslag i sänder, hvarå Hattarne förstodo att alltid få uppförda sina pålitligaste män.
På detta sätt inkommo i rådet den 22 December 1746 landshöfdingen i Bleking friherre Wilhelm Ludvig Taube, landshöfdingen i Savolaks friherre Carl Johan Stjernstedt, hofmarskalken och expeditionssekreteraren i utrikesexpeditionen friherre Anders Johan von Höpken, generalmajoren och general-krigskommissarien friherre Fabian Wrede, förre ministern vid danska hofvet, löjtnanten vid lifdrabantkåren Nils Palmstjerna, samt förre ministern vid franska hofvet, kanslirådet grefve Clas Ekeblad.
Genom dessa mäns insättande i rådet var hattpartiets öfvervigt derinom för längre tid grundad; men då det tillika var för partiet af synnerlig vigt att få bibehålla dem i sekreta utskottet, begärde detta hos stånden, att de fortfarande måtte få deltaga i dess göromål, hvilket bifölls af de tre stånden och af bondeståndet besvarades med en vägran att yttra sig derom, emedan hufvudsaken, riksrådsvalen, »icke kommit till ståndets kunskap» – det enda sätt, hvarpå ståndet uttalade sitt missnöje öfver valens företagande i dess frånvaro och utan dess vetskap. Mössorna funno sig ock nu så slagna, att flere af dem lemnade riksdagen och icke så få förlikte sig med de nuvarande innehafvarne af makten. De ryska och engelska sändebuden hade också redan gifvit ut alla de penningar, deras hof bestämt för riksdagen, och kunde således icke vidare uppmuntra det sjunkande mösspartiet eller motverka den franske ambassadörens ännu alltid fortfarande frikostighet.
Den förra försagdheten hos rådet mot Ryssland hade nu äfven upphört. På Tessins förslag beslöts, att svenske ministern i Petersburg grefve Nils Barck skulle få befallning att vid ryska hofvet anföra klagomål mot Korff, hvilket beslut biträddes af både mindre sekreta deputationen och sekreta utskottet. Befallningen afgick till Barck den 17 Januari 1747, men kunde icke fullgöras, emedan han ej fick den audiens, han begärt för att framföra klagomålen.
I början af Februari fick man emellertid underrättelser om nya rustningar från ryska sidan genom ytterligare sammandragning af trupper vid finska gränsen; men Hattarne läto ej skrämma sig häraf. Riksrådet Gustaf Fredrik von Rosen utnämndes till generalguvernör i Finland, för att gifva mer enhet åt försvarsanstalterna derstädes; de finska trupper, som voro mest utsatta för faran att öfverrumplas, blefvo sammandragna under förevändning att arbeta på fästningarna, och de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
