Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje särskildt tillfälle till beredning kalla hvilka de ville från rådet eller kollegierna.
Förhållandena till främmande makter blefvo under våren 1748 rätt hotande. En brytning med England, som länge tyckts förestå i följd af oviljan mellan Hattarne och härvarande engelske ministern Guy-Dickens, hade slutligen inträdt derigenom, att den till lifstids-fängelse dömde Springer, som lyckats rymma, tagit sin tillflykt till Guy-Dickens hus. Då han utfordrades, begärde Guy-Dickens betänketid för att rådgöra med andra ministrar, och under tiden omgafs hans hus med vakt, hvarjemte ministern underrättades att, om Springer icke inom en viss utsatt timme utlemnades, skulle kongl. maj:t se sig nödsakad »bruka andra utvägar». Springer blef nu utlemnad, men Guy-Dickens klagade, att han med hotelser blifvit dertill tvingad, och, sedan han inberättat förhållandet till engelska regeringen, kom från denna befallning till honom att fordra upprättelse. Då en sådan icke gafs, begärde han sitt pass och afreste i April 1748 utan föregående afskedsaudiens, hvarefter de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och England voro afbrutna ända till år 1763, emedan engelska regeringen ej hit afsände någon ny minister och vägrade att mottaga någon svensk.
Kort efter Guy-Dickens lemnade äfven von Korff sin ministerplats i Sverige. Hans senaste uppträdande, med ryska regeringens vägran att göra afseende å den svenskas mot honom anförda klagomål och med nya besvär mot Tessin, hade varit så stötande, att konung Fredrik i ett handbref till kejsarinnan begärt hans återkallande, hvilket äfven skedde i Maj 1748, då han här efterträddes af grefve Panin, som uppträdde med vida mer foglighet. Korff sändes i stället som rysk minister till Köpenhamn och Guy-Dickens som engelsk minister till Petersburg, så att de båda mot svenska regeringen fiendtligt sinnade ministrarne äfven sedan de lemnat Sverige icke saknade tillfälle att göra det skada.
Fortfarande rådde en stark spänning mellan så väl Sverige och Ryssland som Sverige och Danmark. Å ryska sidan var man mycket missnöjd med upphörandet af dess skyddsvälde öfver Sverige, som inträdt efter ryska krigets slut, men hvarifrån svenska regeringen under Hattarnes ledning frigjort sig. Inom Sverige åter rådde mycken förbittring öfver ryska hofvets Sveriges värdighet och sjelfständighet förnärmande anspråk. Denna förbittring hade väsentligt bidragit till Hattarnes seger och underhölls ock af dem efter bästa förmåga. I allmänhet visade Hattarne ingen eftergifvenhet för de ryska anspråken, men i afseende på sättet att bemöta den yppades skiljaktiga åsigter, i det någre, såsom Palmstjerna, Höpken, Rosen, Liewen, Stjernstedt, m. fl., ville gå till väga mera utmanande än undfallande och trodde sig genom krigiska förberedelser kunna ingifva ryska hofvet aktning för Sveriges sjelfständighet. Denna del af hattpartiet erhöll af kronprinsessan liflig uppmuntran och kallades af henne »de modige» (die hertzhaften), hvaremot de öfrige, för hvilka Tessin stod i spetsen och till hvilka äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
