Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlägsna förmåga gjorde sig emellertid allt mera gällande. I Januari
1741 blef han öfverstemarskalk, och när genom Carl Gyllenborgs död
kanslersplatsen för Upsala akademi blifvit ledig, erhöll Åkerhielm, vid
valet till hans efterträdare i Februari 1746, de flesta rösterna, oaktadt
man uppstält kronprinsen Adolf Fredrik såsom hans medtäflare. Så
snart det blef bekant, att minoriteten af de väljande röstat på
kronprinsen, skyndade Åkerhielm att inför denne förklara, att, då det ej
anstod honom ingå i någon täflan med sin blifvande konung, afsade
han sig kanslersembetet; men härmed läto Hattarne sig ej nöja, utan
tilldelade de professorer, som föredragit Åkerhielm, en allvarsam skrapa.
Ehuru Åkerhielm inom rådet icke sällan hade flertalet emot sig, ansågs
han dock i allmänhet såsom dess största förmåga sedan Horns afgång.
Under 1746 års riksdag lyckades det emellertid, såsom i det föregående
är berättadt, hans talrika ovänners förenade bemödanden att
aflägsna honom. Han erhöll i December 1747 sitt afsked utan
pension och lefde sedermera i stillhet på sitt Margretelund. Då han
1748 utnämndes till serafimerriddare, afsade han sig denna utmärkelse,
och hans anförande mot »ordensflärdens naturalisation i Sverige» har
äfven vunnit en senare tids beundran. Allmänna tänkesättet började
ock mer och mer göra honom rättvisa. År 1761 tillerkände ständerna
honom en pension af 4,000 daler silfvermynt och år 1765 erhöll han
af ständerna en högtidlig tacksamhetsbetygelse, jemte det en
skådepenning slogs till hans ära. Tillika erbjöds han att åter inträda i
rådet, men, nu öfver 80 år gammal, undanbad han sig detta förtroende,
och några år derefter afled han vid 85 års ålder, den 11 Mars 1768.
Samuel Åkerhielm egde utomordentlig arbetsfömåga, djupa insigter,
ett klart och säkert omdöme, politiskt mod i ovanligt hög grad och
det lifligaste intresse för allmänna angelägenheter; men derjemte röjde
sig hos honom ofta en häftighet i lynnet, som förledde honom att
allt för mycket egna sig åt partistrider och derunder icke alltid i val
af medel iakttaga den noggrannhet, som påkallas af en sträng
rättskänsla. Tillika fans hos honom en oböjlighet, som stundom öfvergick
till envishet, en viss skärpa i ord och umgänge, hvarigenom han
stötte många ifrån sig, och i allmänhet ett kantigt lynne, som gjorde
honom mindre lämplig till partiledare; men med allt detta var han
dock en af de mest framstående männen under hela frihetstiden och
hans förtjenster stodo vida öfver hans fel.
Axel Löwen till Arbyholm, Österby, Djursnäs och Ådö, son af
landshöfdingen i Vesterbotten Otto Vilhelm von i Löwen och född 1686,
hade varit fortifikationsofficer i svensk, hessisk, holländsk och åter i
svensk tjenst, då han 1712 blef fången hos danskarne vid försvaret
af Bremen, men lyckades befria sig och genom de sachsiska posteringarna
smyga sig in i Stralsund, hvarefter han befästade och sedermera
tappert försvarade den i dess grannskap belägna Rudöns skans 1715,
då han blef öfverste, deltog sedermera i norska fälttåget 1716, blef
generalmajor af infanteriet 1719, följande året generalqvartermästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
