Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsregleringen mot Norge godkändes i sjelfva riksdagsbeslutet, der ständerna äfven uttalade sin tillfredsställelse och sin tacksamhet mot konungen för den ingångna öfverenskommelsen om framtida utbyte af det hertigliga Holstein. Hattpartiet hade ock haft goda, till och med klingande skäl att förklara Frankrike för Sveriges naturliga bundsförvandt. Franske ambassadören markis d’Havrincourt hade från sitt hof erhållit till riksdagsutgifter 475,000 livres, hvilka han användt till rådets och dess partis understöd, äfvensom han före riksdagens början sändt till franska regeringen en förteckning å »välsinnade» svenska officerare i fransk tjenst, med begäran att de skulle uppmanas resa hem, hvaremot permission skulle vägras de öfrige, hvilket ock skett. Detta förhållande var emellertid för Lovisa Ulrika ingalunda behagligt och gjorde henne hågad att söka utländsk hjelp från annat håll, då franska regeringen så bestämdt tagit rådets parti mot hofvet.
En ömtålig tvistefråga mellan Hattarne och hofvet var nu ock den om kronprinsens uppfostran, öfver hvilken regeringsformen lemnade ständerna högsta vården och tillsynen, medan denna likväl enligt naturens rätt tillhörde föräldrarne. Den mindre sekreta deputationen hade härom haft täta öfverläggningar med Tessin och slutligen uppgjort ett förslag till instruktion för guvernören, hvarigenom åt honom, såsom inför rikets ständer ansvarig för kronprinsens undervisning, också lemnades all dertill erforderlig myndighet, så att »kongl. maj:t med råds råde skulle gifva honom nödig handräckning i alla ärenden, som han anmälde». Innan detta förslag företogs af sekreta utskottet till afgörande, blef det konungen meddeladt och väckte hans synnerliga missnöje. Han lät säga utskottet, att han visserligen icke ville kränka ständernas rätt, men att han skulle med särdeles nådigt välbehag upptaga, om det lemnades till honom såsom fader att sörja för de kungliga barnens uppfostran. Han hade ock redan 1747 meddelat dåvarande sekreta utskottet sina tankar om en instruktion för guvernören och sedermera i öfverensstämmelse dermed utfärdat en sådan, hvilken han hoppades vara tillräcklig. Sekreta utskottet, som hvarken ville eftergifva ständernas rätt eller såra konungen, gillade nu den af honom författade instruktion, hvars tillvaro dittills varit utskottet obekant, och lät den af mindre sekreta deputationen föreslagna förfalla, dock med förbehåll för nästa sekreta utskott att »på denna af hans maj:t lagda grund efter tidernas omskiften meddela sina underdåniga råd».
Riksdagen afslutades den 4 Juni 1752. I riksdagsbeslutet omnämndes konung Fredriks bortgång och Adolf Fredriks uppstigande på tronen. Ständerna hade »med synnerlig glädje förnummit de förträffliga snillegåfvor och öfriga goda sinnesböjelser, som hos kronprinsen funnos och utvecklades». (Han var nu 5 1/2 år gammal). De hade, förenat sig om en krönings- och begrafningshjelp att för året 1751 af undersåtarne utgöras med högst 10 daler och lägst 16 öre silfvermynt. De gillade det förnyade försvarsförbundet med Danmark, den slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
