Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningetillgångar än de förra åren dock mera blifvit inrättadt. Ostindiska kompaniet, som före fälttåget icke velat låna penningar, lemnade efter detsamma en frivillig gåfva af 80,000 d. s. Penningar insamlades till utdelning bland det manskap, som mest utmärkt sig i striden, hvartill Stockholms borgerskap sarnmansköt 40,000, jernkontorets medlemmar 24,000 och tullsocietetens 36,000 d. s. Fälttåget för öfrigt hade varit olyckligt dels för preussarne, som blifvit slagne vid Kay och Kunersdorf, förlorat Dresden och vid Maxen en hel arméafdelning; dels för fransmännen, som lidit nederlag vid Minden, förlorat Quebec i Canada och fått sin flotta förstörd vid Lagos och Quiberon, i följd hvaraf Sveriges begärda deltagande i en landstigning å engelska kusten icke nu mera kunde komma i fråga. Både Preussen och Frankrike voro sålunda hågade för fred, och äfven i England funnos, oaktadt de stora framgångarna, många som Önskade slut på kriget. De båda kejsarinnorna voro likväl så ifriga att fullfölja detsamma, att de förslag till en allmän fredsunderhandling, som från England och Preussen blifvit bragta å bane, strandade mot deras motstånd.
Kriget måste alltså fortsättas, men tillgångarne för Sverige att bestrida det nya fälttågets kostnader voro ytterst knappa. Vid slutet af året 1759 hade Sverige att fordra 4 1/2 millioner livres i obetalda subsidier och för det kommande året hade man icke att räkna på mer än 4 millioner livres. Regeringen vände sig ånyo till banken, begärande ett lån af 50 tunnor guld. Fullmäktige blefvo »mycket häpne» och öfvervägde saken i 5 veckor, hvarefter de gåfvo ett skriftligt svar, att de ej tilltrodde sig göra ytterligare lån förr än riksens ständer sammankommo. Detta skedde för att lugna den allmänna oron öfver bankens bestånd, men i hemlighet bifölls lånet på sådant sätt, att penningarne utlemnades åt vissa personer, af hvilka kanslipresidenten fick mottaga dem, utan att kronan syntes i räkenskaperna. På detta sätt försträcktes halfva den begärda summan före riksdagens början. I sin nöd skydde rådet icke ens att tillgripa uppenbar myntförfalskning, hvari för öfrigt konung Fredrik redan föregått med exempel, ty kopparn hade blifvit en allt större beståndsdel i hans silfvermynt, och dettas spridning i grannländerna gaf nu svenska regeringen förevändning att begagna samma föga hedrande utväg. Den lät i Stralsund slå mynt, som skulle försämras allt efter som den preussiska myntförsämringen fortgick. Oaktadt alla klagomål häröfver från de preussiska myndigheterna och hären, som fick sin aflöning i allt sämre mynt, ville regeringen icke afstå från en inkomstkälla, som intill slutet af året 1760 uppgick till 1,600,000 d. s.
Årets fälttåg kunde ej begynna förr än den 17 Augusti, emedan först i Juli och Augusti de förstärkningar och förråd, som dertill erfordrades, ankommo till Stralsund. Hären utgjorde då omkring 16,000 man och var bättre rustad än under något af de föregående åren. De preussiska trupper, den hade emot sig, voro svenskarne mycket underlägsna, och dessa framträngde följaktligen lätt nog samt togo det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
