Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättsväsendet och förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergår detta arbete den trenne hundratal äldre landslagen – en märklig företeelse under en nästan successiv förslappning».
Vid 1731 års riksdag hade för ständerna äfven blifvit framlagdt ett förslag till ny kyrkolag. Frågan om en förnyad revision af kyrkoförfattningarna hade vid 1723 års riksdag blifvit väckt och stod i samband med den då pågående pietistiska rörelsen. Ett förslag, som väcktes hos adeln, att en ecclesiastik-deputation måtte tillsättas för att upptaga åtskilliga mål rörande kyrkoväsendet, härledde sig från män tillgifna de åsigter, som uttalades emot dåvarande presterskaps lära och vandel, hvarföre presteståndet motsatte sig detta förslag och tillstyrkte i stället det kongl. maj:t måtte förordna erkebiskopen att, jemte andra andlige, upptaga, undersöka och, så vidt dem tillkomme, afhjelpa de inom kyrkan uppkomna missbruk. De öfriga stånden beslöto emellertid den föreslagna deputationen, i hvilken presteståndet dock ej ville utse några ledamöter af sitt stånd, men i November 1723 befalte kong. maj:t konsistorierna att inkomma med förslag på 8 personer af presterskapet, att vara bisittare i ecclesiastik-deputationen, och i Mars 1725 utnämnde kongl. maj:t de personer, hvilka Upsala konsistorium efter de flesta konsistoriernas valröster föreslagit. Ett af deputationens förnämsta syften blef att bringa kyrkolagen i öfverensstämmelse med det nya lagförslaget, och förslaget till ny kyrkoordning delgafs således lagkommissionen, hvilken uppsatte anmärkningar deröfver. I riksdagsbeslutet 1727 förklarade ständerna, att med kyrkoordningens utarbetande borde så skyndas, att så väl den som allmänna lagen kunde vid nästa riksdag blifva till öfverseende och stadfästande företagna. I Januari 1731 anmälde ock ecclesiastik-deputationen hos rikets då församlade ständer, att förslaget till ny kyrkoordning vore färdigt, uppgjordt i öfverensstämmelse med regeringsformen och rikets öfriga grundlagar, äfvensom att likhet sökts med allmänna lagen; men då icke ens alla de färdiga lagbalkarne hunno vid denna riksdag granskas, beslöto ständerna att kyrkoordningen skulle, likasom dessa, hvila till nästa riksdag. Ej heller vid 1734 års riksdag medgaf tiden att företaga kyrkoordningen, utan man beslöt endast att förslaget skulle tryckas, på det hvar och en måtte hafva tillfälle att detsamma granska och dervid göra sina anmärkningar. I följd af presterskapets motstånd uppsköts saken sedermera från den ena riksdagen till den andra, tills den slutligen förföll.
I lagskipningen sökte man äfven införa åtskilliga förbättringar. Till en början afskaffades redan 1719, på ständernas begäran, de förändringar rörande länsstyrelser, kronobetjening samt lagmans- och häradshöfdingesysslor, som under de sista åren af Carl XII:s regering blifvit införda, och dessa embetsverk och tjenster återstäldes i samma skick som under Carl XI:s regering. Dock bibehöllos den af Carl XII inrättade högste ombudsman, ehuru med förändrad benämning af justitiekansler.
Sverige hade under frihetstiden 68 och Finland 14 häradsrätter, från hvilka i tvistemål å landet vädjades till lagmansrätterna, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
