Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade förlägenheten varit stor på Bohuslänska kusten, der ymnigt sillfiske betydligt ökat förbrukningen af salt till den rika fångstens förvarande. Oaktadt borgareståndets ihärdiga motstånd beslöto ock de öfriga stånden vid 1761 års riksdag att under vissa vilkor frigifva salthandeln i Bohuslän och tillåta främmande fartyg att införa salt, hvarjemte ständerna beslöto, att afgiften till saltkontoret skulle upphöra och detta åläggas redovisa för hvad det under de förflutna åren uppburit.
Man började sålunda att åtminstone i någon mån frigöra sig från handelstvånget; men under loppet af året 1763 inträffade en svår handelskris, hvaraf svenska handeln länge hade känning. Under den genom riklig tillgång på bankolån framkallade rörligheten och stegringen i varu- och fastighetspris hade vexelvingleri drifvits i ganska stor skala, och dess idkare i Sverige hade funnit villiga kreditgifvare och vexelbytare i Hamburg och Amsterdam, hvilket hade till följd, att när de stora handelshusen i dessa städer, efter det omslag sjuåriga krigets slut gjorde i de öfverdådiga spekulationerna, måste inställa sina betalningar, drogo de med sig en mängd svenska handelshus. Dessa bestormade regeringen med böner om hjelp och skydd mot sina in- och utländska fordringsegare, om uppskof tills vidare med tillämpningen af vexelstadgan och om inrättandet af en liqvidationskammare att upptaga vexeltvister och utreda hvars och ens verkliga skulder; men ehuru kommerskollegium i hufvudsak understödde dessa ansökningar, blefvo de dock af regeringen afslagna. Krediten var emellertid skakad, rörelsen i följd deraf på många håll förlamad, och den penningetillgång, som förut varit beredd genom vexelrytteri, måste nu åtminstone till största delen upphöra. Ännu vid slutet af Adolf Fredriks regering hade svenska handelsrörelsen icke hunnit hemta sig från följderna af denna kris så väl som af det ständiga vacklandet i penningeväsendet och statshushållningen i allmänhet.
Jordbruket, rikets vigtigaste hufvudnäring, var likasom Sveriges handel, vid frihetstidens början i yttersta förfall, i följd af det långvariga kriget, som borttagit en ganska betydande del af den arbetsföra befolkningen och genom de tryckande gärderna utarmat jordbrukarne. I allmänhet hade under Sveriges storhetstid, som tillika var de stora krigens tid, jordbruket mer och mer förfallit, emedan arbetskrafter och kapital drogos från detsamma dels omedelbart till krigen, dels till näringar, hvilka gåfvo sådan afkastning, som lättast och säkrast kunde till krigets behof i reda penningar förvandlas, företrädesvis bergsbruket. Krig och bergshandtering blefvo således i högre grad än jordbruket Sveriges hufvudnäringar, och spanmål, som före de stora krigen producerades utöfver landets behof, måste nu i allt större myckenhet införas utifrån. Åtskilliga försök till jordbrukets uppmuntran skedde visserligen i början af frihetstiden, så att jemkningar i den gamla skattläggningen blefvo dels i allmänhet utlofvade, dels medgifna åt särskilda kronobönder, och de sjelfständiga skatteböndernes antal förökades genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
