Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blefvo för öfverbefälet ofta högst besvärlige, så mycket mera som de alltid kunde hoppas på stöd af det rådande partiet.
När Mössorna vid 1765 års riksdag kommo till väldet, erkände de visserligen, att den försvarsplan, som i synnerhet vid 1747 och 1756 årens riksdagar blifvit faststäld och utbildad, nemligen att Sverige med 40 linieskepp och motsvarande antal fregatter skulle beherska Östersjön, med en stark skärgårdsflotta skydda sina kuster samt med en landthär af 50,000 man och med 6 hufvudfästningar trygga landet, var »med Sveriges nytta och säkra försvar öfverensstämmande», men förklarade tillika, att den i rikets dåvarande tillstånd icke kunde verkställas, utan anstalterna måste lämpas efter tillgången på penningar och manskap. Den nu inträdda vänskapen med Ryssland ansågs ock göra fästningsarbetena i Finland mindre behöfliga, hvarföre anslagen derför nedsattes och Ehrensvärd, Hattarnes hos Mössorna illa anskrifne ledare, förlorade inseendet deröfver. När Hattarne vid följande riksdagen åter blefvo de styrande, förändrades dessa förhållanden, arbetena på Sveaborg och Svartholm drefvos åter med större kraft och Ehrensvärd fick åter öfverinseendet öfver de samma. Så blefvo äfven rikets försvarsanstalter under frihetstiden beroende af partihvälfningarna.
Svenska flottan var vid Carl XII:s död i ännu större förfall än landthären. Den bestod visserligen vid krigets slut ännu af 30 linieskepp och fregatter, 4 skottpråmar och 24 galerer, men alla dessa fartyg voro mer eller mindre bristfälliga. År 1722 föreslog amiralitetskollegium, att rikets sjömakt, för att kunna motväga den ryska, borde ökas till 36 linieskepp, 10 fregatter, 6 bombkitzar, 6 brännare, 6 proviantskepp, 6 brigantiner, 12 skottpråmar, 70 galerer, 70 skärbåtar och 6 dubbla slupar, hvilka fartyg fordrade en bemanning af omkring 16,000 matroser och 14,700 soldater. En så betydlig förökning i svenska sjömakten kunde dock af brist på tillräckliga medel ej åstadkommas; men genom subsidier från utländska makter lyckades man efter hand någorlunda sätta flottan i stånd, så att redan 1725 voro 16 linieskepp, 19 fregatter samt några briggar och skottpråmar i brukbart skick. År 1744 utgjordes flottan af 23 linieskepp, 13 fregatter och 40 mindre örlogsfartyg; men sedermera blef den åter mera försummad, så att 1769 blott 9 linieskepp voro brukbara och 3 på stapeln. Dock beslöto ständerna, att linieskeppens antal skulle uppbringas till 21 och fregatternas till 8.
Den skada, Rysslands galerflotta under åren 1714–1721 tillfogat Sverige, visade nödvändigheten af en sådan äfven för Sverige, tillräckligt stark att skydda dess skärgårdar. Häruppå arbetades ock så mycket tillgångarne medgåfvo. År 1725 funnos 19 brukbara galerer och 1734 uppgjordes för svenska galerflottan en fullständig plan, hvilken dock ej kunde fullföljas. Denna flotta räknade emellertid 40 galerer år 1744, och under åren 1747–1751 byggdes dessutom 42 nya. Från 1747 hade Ehrensvärd fått uppdrag att uppgöra en plan för inrättande af en s. k. arméns flotta till Finlands försvar, och 1756 skildes galerflottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
