Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattades med det lifligaste intresse, bearbetades med stor framgång och erhöllo ny belysning af en mängd framstående män, bland hvilka icke saknades vetenskapliga storheter af högsta ordningen. För Sverige inträdde i detta hänseende en ny storhetstid, med rika vetenskapliga eröfringar, som voro långt mindre omtvistade och blefvo långt mera fruktbärande än de krigiska under den förra storhetstiden varit.
Äfven läkarevetenskapen erhöll under detta tidskifte en långt rikare utbildning, än den hittills i Sverige kunnat vinna. Utom de i det föregående omnämnde berömde läkarne Lars Roberg, Johan Jakob von Döbeln och Magnus von Bromell, som nu fortsatte sin redan under Carl XII:s regering började verksamhet, hade äfven Linné, enligt hvad här ofvan är visadt, en betydande inverkan på denna vetenskaps utbildning. Framstående läkare eller författare i medicin under frihetstiden voro för öfrigt: Abraham Bäck, f. 1713, arkiater och præses i collegium medicum 1752, d. 1795; Eberhard Rosén, f. 1714, professor i medicin vid Lunds universitet 1744, adlad 1770, då han antog namnet Rosenblad, d. 1796; Johan Haartman, i. 1725, medicine-professor i Åbo 1763, d. 1787; Roland Martin, f. 1726, anatomie och kirurgie professor i Stockholm 1756, d. 1788; David Schultz, f. 1732, professor i barnförlossningskonst i Stockholm 1761, adlad med namnet von Schultzenheim 1770, ordförande i sundhetskollegium 1713, d. 1823, m. fl.
Såsom kirurger gjorde sig särskildt berömde Herman Schützer, född 1713, arkiater 1753, »öfverdirektör öfver kirurgien i riket» 1758, adlad 1769 med namnet Schützercrantz, död 1802, samt Olof Acrel, född 1717, öfverkirurg 1752, generaldirektör för sjukhusen och lazaretterna i riket 1776, adlad med namnet af Acrel 1780, död 1806, på sin tid Sveriges mest berömde kirurg, samt såsom djurläkare Peter Hernqvist, f. 1726, Sveriges förste veterinärläkare, hvilken här införde och meddelade undervisning i denna del af läkarekonsten, död 1808.
Största förtjensten om läkarevetenskapens utbildande under detta tidskifte hade dock Linnés medtäflare Nils Rosén, son till kyrkoherden i Sexdräga församling inom Vestergötland Erik Rosenius och äldre broder till ofvannämnde Eberhard Rosén. Han föddes i Sexdräga kyrkoherdeboställe i Febr. 1706 och röjde redan tidigt en afgjord böjelse för läkarekallet, hvilket han dock ej vågade yppa för föräldrarne. Dessa ville nemligen, alldeles som Linnés, ovilkorligen hafva sonen till prest, då han kunde efterträda fadern, och, likasom förhållandet varit med Linné, hindrade bristande tillgångar äfven Roséns föräldrar att bekosta den dyra medicinska undervisningen. Vid 18 års ålder fick han försörja sig sjelf samt erhöll 1724 plats såsom lärare åt arkiater Ribens son och några andra ynglingar i hufvudstaden. I Ribens boksamling fick han rik näring för sina medicinska studier, och under de fyra år, han tillbragte i Stockholm, gjorde han sådana framsteg i dessa, att ryktet derom spridt sig till Upsala och förmådde dervarande professorn i anatomi och botanik, Olof Rudbeck den yngre, att 1728 erbjuda den 22-årige studenten en ledig adjunktur inom den medicinska fakulteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
