Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rådet
- Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representation än höghet; mera allvarsamhet än munterhet, mera munterhet än qvickhet, mera slöseri äa gifmildhet Med mera rikedomar eller mindre egna behof hade han gjort mera välgerningar och blifvit mindre klandrad. Han beskyldes för egennytta, men han var satt i det tillstånd att ha många behof, många utgifter och få rätta tillgångar. Det är törhända statens fel, som felat emot honom, att han felat mot staten. Han hade mera anseende af sin figur än af sitt lefnadssätt. Han lefde i stora verlden utan att finna sig väl derstädes. Han umgicks i stora sällskap med tvång; han nyttjade nöjen öfverflödigt, men sökte dem der nöjen förlora i sitt värde. Han älskade penningen, men penningen flydde ur hans gömmor, och det är både besynnerligt och berömvärdt, att den, som med så mycken misstanke egt hand öfver millioner, dör med gäld, utan att hafva lefvat mycket stort och slösat med stora summor.»
De öfrige riksråden gjorde sig ej så bemärkta att här böra särskildt omnämnas.
Återblick.
Vi hafva i det föregående visat, huru Sveriges storhet, Gustaf Adolfs skapelse, föll med Carl XII. Den hade för det ojemförligt öfvervägande flertalet af svenska folket varit ganska dyrköpt, då den framkallat adligt förtryck först och kungligt förtryck sedan. Adeln, som kraftigt biträdt Gustaf Adolf i denna storhets skapande och Oxenstierna i dess upprätthållande, hade ock skördat största fördelarna deraf. Sverige hade blifvit en eröfrande krigarestat, som derföre måste underhålla en krigsmakt, hvilken ej stod i något efter dess tillgångar afpassadt förhållande. Kronans gods och räntor hade derföre måst försäljas eller förpantas och adeln hade på båda sätten blifvit innehafvare deraf, likasom äfven kronogods och kronoräntor allt frikostigare blifvit den tilldelade såsom belöning för lysande förtjenster. Så hade större delen af Sveriges jord kommit i adelns händer, och det visade sig allt tydligare, huru den sträfvade att blifva ensam innehafvare deraf. Christina, som alltför frikostigt och alltför besinningslöst befordrat dessa sträfvanden, insåg dock, att adeln blefve henne alltför mäktig, och beredde derföre, genom dess omåttliga ökande, i den nya tjensteadeln en motvigt mot den gamla börds- och godsegareadeln, samt uppmuntrade tillika vid 1650 års riksdag de ofrälse ståndens yrkanden på en reduktion, hvars nödvändighet blef alltmera ögonskenlig. Sjelf undandrog hon sig dock striden med adeln, i det hon, jemte kronan, lemnade denna strids utkämpande åt Carl Gustaf; men äfven han åtnöjde sig med en begränsad reduktion, för att någorlunda tillfredsställa de ofrälse ståndens fordringar utan att gå adeln för nära, och föredrog sedermera att föra adeln mot yttre fiender framför en allvarsam strid med densamma om makten inom riket. Så inträdde under förmyndarestyrelsen efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0551.html
