Print (PDF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 Adolf
Fredrik.
inom landet som de främtnande makterna, att Sverige
icke längre var någon fruktansvärd krigaremakt och
att det genom krig kunde skörda hvarken ära elicr
vinning. Den mer och mer vaknande öfvertygelsen härom
var onekligen till. Sveriges båtnad, ty den kraft,
som förut offrades åt krigiska värf, egnades nu åt
fredliga, och en vetenskaplig storhetstid efterträdde
i Sverige den krigiska, likasom man genom fredliga
eröfringar inom handeln och näringarna sökte ersätta
de förlorade krigiska. Äfven de båda krig, som till
Sveriges skarn och skada fördes under frihetstiden,
slutades innan de hunnit blifva så förderfliga som
Carl XIIls, hvilka aldrig kunnat fortsättas så länge,
om ett fritt statsskick då funnits i Sverige.
Införandet af ett fritt statsskick var således
obestridligen en lycka för Sverige, men införandet
af det fria statsskick, som utbildade sig under
frihetstiden, hade för Sverige kunnat blifva en ännu
större olycka än den, som vållades af konungamaktens
missbruk. Svenska folket var, såsom redan är anmärkt,
vid envåldstidens slut ännu stort och ädelt i sin
olycka; men vid frihetstidens slut var dess sedliga
förnedring, åtminstone hvad de maktegande beträffar,
föga mindre än dess politiska. Till lycka för Sverige
sträckte sig dock denna sedliga förnedring föga utom
de maktegande ständerna; men hade detta statsskick
fått länge fortfara, så hade troligen den skamliga
korruption, som för hvarje riksdag blef allt mera
allmän, slutligen blifvit utsträckt till hela svenska
folket och detta sålunda kommit i samma sedliga
förnedringstillstånd som dess representanter.
För hvar och en, som fäster hufvudsaklig vigt mindre
vid den litterära, vetenskapliga och materiela
förkofran än vid folkets sedliga ståndpunkt,
dess fosterlandskänsla, dess sinne för sitt lands
sjelfständighet och anseende, företer, ur denna
synpunkt, frihetstiden ett så vi^ drigt skådespel,
att man tycker sig lättad från en tyngd, när man
hunnit slutet deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
