Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom landet som de främmande makterna, att Sverige icke längre var någon fruktansvärd krigaremakt och att det genom krig kunde skörda hvarken ära eller vinning. Den mer och mer vaknande öfvertygelsen härom var onekligen till Sveriges båtnad, ty den kraft, som förut offrades åt krigiska värf, egnades nu åt fredliga, och en vetenskaplig storhetstid efterträdde i Sverige den krigiska, likasom man genom fredliga eröfringar inom handeln och näringarna sökte ersätta de förlorade krigiska. Äfven de båda krig, som till Sveriges skam och skada fördes under frihetstiden, slutades innan de hunnit blifva så förderfliga som Carl XII:s, hvilka aldrig kunnat fortsättas så länge, om ett fritt statsskick då funnits i Sverige.
Införandet af ett fritt statsskick var således obestridligen en lycka för Sverige, men införandet af det fria statsskick, som utbildade sig under frihetstiden, hade för Sverige kunnat blifva en ännu större olycka än den, som vållades af konungamaktens missbruk. Svenska folket var, såsom redan är anmärkt, vid envåldstidens slut ännu stort och ädelt i sin olycka; men vid frihetstidens slut var dess sedliga förnedring, åtminstone hvad de maktegande beträffar, föga mindre än dess politiska. Till lycka för Sverige sträckte sig dock denna sedliga förnedring föga utom de maktegande ständerna; men hade detta statsskick fått länge fortfara, så hade troligen den skamliga korruption, som för hvarje riksdag blef allt mera allmän, slutligen blifvit utsträckt till hela svenska folket och detta sålunda kommit i samma sedliga förnedringstillstånd som dess representanter.
För hvar och en, som fäster hufvudsaklig vigt mindre vid den litterära, vetenskapliga och materiela förkofran än vid folkets sedliga ståndpunkt, dess fosterlandskänsla, dess sinne för sitt lands sjelfständighet och anseende, företer, ur denna synpunkt, frihetstiden ett så vidrigt skådespel, att man tycker sig lättad från en tyngd, när man hunnit slutet deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
