Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Vexiö, der han fick tillstånd att uppehålla sig hos sin slägt, men redan efter ett år lemnades honom frihet att vistas hvar han ville. Enehjelm och von Kothen fördes, den förre till Varbergs, den senare till Landskrona fästning, att der tills vidare förvaras. Båda frigåfvos dock efter någon tid och afledo, den förre i Finland 1807 och den senare i Östergötland 1808. Klingspor blef så upprörd vid underrättelsen om sin dödsdom, att han blef sinnesrubbad och fördes till Danviks hospital, der han vistades något mer än ett år, hvarefter han, till helsan återstäld, fick resa ur riket och dog i Holstein 1802.
Sådant blef de förnämsta Anjala-männens öde, och man kan ej förebrå Gustaf III någon öfverdrifven stränghet i afseende å dem, då deras brott onekligen var ett af de gröfsta ett krigsbefäl kan i fiendens närhet begå. Någre bland dem, och särskildt var detta förhållandet med Armfelt, voro dock snarare förvillade än uppsåtlige landsförrädare. Tvärtom trodde de sig, med det steg de tagit, gagna fäderneslandet i stället att förråda det. De egentlige landsförrädarne voro, utom Sprengtporten, de förrymde Jägerhorn, Klick och Glansenstjerna, som arbetade för Finlands söndring från Sverige, och bland de häktade var den ende afrättade Hästesko, också ovedersägligen den mest skyldige. Den utgång, detta förbund erhållit, och det starka ogillande, det öfverallt i Sverige framkallat, borde emellertid afskräcka från dylika tilltag och det nya fälttåget kunna begynna åtminstone utan farhåga att störas af sådana.
Den långvariga vintern gjorde emellertid alla större krigsrörelser omöjliga under årets fem första månader; men Meijerfelt sörjde dock för vidtagande af de försvarsanstalter årstiden tillät. Hangö udd befästades, på det inomskärs-leden ej, såsom under föregående året, måtte stängas af ryska flottan. Likaså befästades Puumala sund, der en liten eskader af kanonbåtar byggdes. Till anskaffande af lifsmedel för det blifvande fälttåget tillsattes den 12 Mars en provianterings- och furagerings-kommission; fältartilleriet förstärktes, under vintern uppsatte landshöfding Carpelan i Uleåborgs län en frikår af öfver 2,000 man, och den 1 April uppgick den tjenstbara styrkan af landthären i Finland, jemte besättningarna å dervarande armés flotta, till omkring 24,000 man; 2,500 voro sjuke och 4,100 vakante. Den 9 April ankom öfveramiralen grefve Carl August Ehrensvärd till Helsingfors för att taga befälet öfver arméns flotta och ombesörja dess utrustning. Den utgjordes af 86 större och mindre fartyg samt erfordrade en besättning af 5,500 man sjö- och landttrupper. De svenska och finska stridskrafterna i Finland voro således någorlunda tillräckliga för ett kraftigt försvar, men visst icke att föra ett anfallskrig, såsom från början var afsedt.
Härens hufvudstyrka var inqvarterad bakom Kymmene elf i tre fördelningar, af hvilka den högra under öfverbefälhafvaren generallöjtnanten Meijerfelt och generalmajor Kaulbars låg kring kustvägen; den mellersta under generallöjtnanten Platen kring vägen från Anjala till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
