Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befordringar hade sålunda följt ovanligt raskt på hvarandra, och derföre hade han att tacka dels sitt vinnande personliga väsende, som gjorde honom i hög grad omtyckt ej blott af konungen, hvilken alltid visade sig som hans gynnare, utan äfven af alla samhällsklasser med hvilka han kom i beröring, dels äfven sina sällsynta predikogåfvor i den nya riktning, som nu företrädesvis vann bifall. Det var ock för sin stora förmåga som andlig talare, Wingård af Gustaf III inkallades bland de första ledamöterna af svenska akademien i April 1786, då konungen yttrade, att Wingård »på ett sällsamt sätt med all vältalighetens behaglighet tolkat de himmelska sanningar, samt tjent språket och smaken, då han med ovanliga gåfvor uppfylt det vigtiga kall han bekläder» — hvilket yttrande väl kan betraktas såsom angifvande arten af Wingårds predikningar.
Biskopen i Kalmar Martin Georg Wallenstråle, en son till biskopen i Göteborg Georg Wallin, var äfven en af de mera framstående biskoparne under Gustaf III:s regering, nitiskt handhafvande ordningen, så väl inom stiftet i allmänhet som särskildt vid dess läroverk ända till sin död i Juni 1807. När Kalmar stift blef ledigt i Juni 1789, skref Schröderheim, som då icke längre hade föredragningen af de presterliga befordrings-ärendena, till konungen: »Eders maj:t har behagat befalla mitt yttrande angående konsistorium i Kalmar, huruvida biskopsförslaget kunnat uppsättas utan nådiga order. Enligt kyrkolagen och flera författningar har konsistorium dertill rättighet två månader efter dödsfallet, och det har blifvit iakttaget. Under min förvaltningstid nyttjade jag, vid alla sådana händelser, första tillfälle att begära ers maj:ts order om valen. Biskop Wallqvists frånvaro har nu hindrat honom att göra detsamma. Emellertid är förslaget godt. Dahlerus är en redlig och from man, ganska välsinnad undersåte. Wallenstråle har den nåden att vara känd. Han är glad, vällustig, alltid behöfvande, äregirig, med ett ord en skicklig biskop i mitt sinne. Han är visserligen äfven välsinnad i sin politik och kanske mest ortodox der. Sedan jag är alldeles sekulariserad, borde jag ej yttra mig derom; men jag har alltid fruktat hierarkien och jag anser den mest farlig i en monarki under en konungs tid, som sjelf stiftat regeringssättet, der adeln är fattig och till en stor del okunnig; der borgerskapet i de flesta städer är utan industri och der allmogen, god och redlig, tror på presten som på Gud. Jag har derföre, men icke för min skull, fruktat de framsteg, presternes tilltagsenhet fått göra och att de fått bemäktiga styret af sina angelägenheter. Jag är likväl trankilare nu än förr, ty biskopen i Vexiö (Wallqvist) har vyer, som gå utom ståndets krets, är för slug att blifva ifrare, för vällustig att blifva Tartuffe och för litet prest att icke lemna ståndet åt vår Herre, om ståndets förmåner hindra hans enskilda.» Denna skrifvelse från en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
