Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärde med lätthet och snart talade med färdighet. Vid 10 års ålder sändes han till Söderköping, der han sattes i pension hos en lärd rektor Wimmermark, under hvars handledning han inhemtade de vanliga skolstudierna, i synnerhet latinet, hvari hans lärare var mästare och i hvars talande han öfvade sina lärjungar. Sedermera förflyttades Leopold till Linköpings gymnasium, hvarifrån han skulle afgå till universitetet, men återvände i stället till sin förre lärare Wimmermark, för att ytterligare förkofra sig i de gamla klassiska språken.
Han var sålunda redan förtrolig med grekiska, romerska och fransyska författare, då han blef student i Upsala 1773. Redan vid 6 års ålder hade han börjat rimma och, då han var 14 år gammal, höll han 1770 på dåvarande kronprinsens födelsedag ett tal på vers å Norrköpings rådhus. I Upsala gjorde han sig högt aktad, om icke fruktad, såsom opponent vid disputationsakterna, men kunde, af brist på medel, icke länge stanna vid akademien, utan antog 1775 en lärareplats hos grefve Douglas på det natursköna Stjernarp i Östergötland. Här, behandlad med faderlig välvilja, tillbragte han de skönaste dagarne af sin ungdom och bibehöll alltid deraf ett kärt minne. Under en liten resa, som han gjorde med grefve Douglas familj, stannade man en vacker sommarnatt i en backe för att se soluppgången, och grefvinnan Douglas, hänförd af det majestätiska naturskådespelet, anmodade Leopold att dikta en sång till skaparens lof, gaf honom de båda första raderna och bad honom fullända det öfriga. Under intrycket af ögonblickets högtidlighet skref han då psalmen »Att dig, o Gud, mitt offer bära» o. s. v., som förekommer i svenska psalmboken under n:o 418. Under sammanvaron med denna högt bildade familj vann Leopold tillika det yttre skick och den ledighet i umgänge, som sedermera fulländades under hans nära förbindelse med Gustaf III och som utmärkte honom ända till slutet af hans lefnad.
Återvänd till Upsala skref Leopold vid den fest, som der gafs den 9 November 1778 med anledning af kronprinsen Gustaf Adolfs födelse, en »Ode öfver den 1 November 1778», hvilken genast väckte mycket uppseende och gjorde det sedermera ännu mera genom den strid i Stockholms-Posten, hvartill den gaf anledning. Kellgren hade nemligen kort förut öfvertagit utgifvandet af denna tidning och tog Leopolds ode till första föremålet för sin kritiska verksamhet. Han framstälde mot densamma en mängd anmärkningar, hvaraf visserligen de flesta voro befogade, men också icke så få orättvisa eller åtminstone obilliga. Leopold fann sig deraf högeligen förnärmad och skref ett skarpt svar, hvarefter följde en längre skriftvexling i tidningen mellan de båda skalderne, slutande dermed, att Leopold drog sig tillbaka och lät på flera år icke höra af sig. Af ekonomiska skäl begaf han sig 1780 till Greifswald, der han kunde taga magistergraden med mindre kostnad än i Upsala, hvilket ock skedde 1781, hvarefter han blef kallad till docent i lärdomshistorien och kort efteråt till vice rådsbibliotekarie i Stralsund, hvilken befattning beredde honom tillfälle att göra sig förtrolig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
