Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaring, att, då regenten icke ville gifva en af rikets hufvudnäringar, handeln, till sköflings, måste han vara på det högsta angelägen om bibehållandet af den neutralitet Sverige antagit. Dock hade hertigen härvid ingen afsigt att gynna fransmännen, å hvilka han icke fäste något afseende, utan hade endast haft och skulle alltid hafva Sveriges väl till uteslutande ögonmärke.
Någon annan följd af de framstälda stränga fordringarna förspordes också icke, än att svenska regeringen nu blef mera angelägen än förut att närma sig den danska. I September 1793 sände hertigen en af sina förtrogne, kammarjunkaren Carl Borgenstjerna, till Köpenhamn, med bref till danske kronprinsen och förslag till ett förbund mellan Sverige och Danmark. Borgenstjerna mottogs med mycken välvilja både af kronprinsen och af grefve Bernstorff, ledaren af Danmarks utrikes politik. Resande svenskar, som voro fiender till Sveriges dåvarande styrelse, gjorde likväl sådana framställningar om den rådande jäsningen och missnöjet i Sverige, i följd af förfarandet mot alla, som haft den förre konungens förtroende, att detta verkade hos danska regeringen hvarjehanda betänkligheter, så att först sedan hertigen sändt den från Frankrike återkomne friherre Stael till Köpenhamn i början af året 1794 lyckades det denne att den 27 Mars detta år afsluta en konvention mellan båda rikena, enligt hvilken hvartdera skulle med 8 linieskepp och ett deremot svarande antal fregatter skydda sin handel mot de krigförande makternas kaperier, hvilka eskadrar skulle agera gemensamt eller hvar för sig, allt efter omständigheterna. För öfrigt skulle den strängaste neutralitet iakttagas, men Östersjön betraktas såsom ett för de krigförande makternas örlogsfartyg stängdt haf.
En sjörustning måste blifva närmaste följden af detta fördrag; men dertill saknades nödiga penningetillgångar, hvarföre regeringen uppmanade till en subskription för beredande af medel till handelns skyddande samt till upprätthållande af svenska flaggans heder och rikets sjelfständighet. Sammanskott skedde ock från flera håll, så att, innan årets slut, 180,000 rdr specie på detta sätt erhöllos, hvilka dock ej voro tillräckliga att bestrida kostnaderna för utrustningen. Denna skedde med mycken drift under konteramiralen Johan Pukes ledning, och i medlet af Juni 1794 kunde den i fördraget öfverenskomna svenska eskadern utlöpa under vice amiralen grefve Clas Wachtmeisters befäl. Man klagade visserligen fortfarande öfver engelska kaperier, men emellertid blef Sveriges sjöfart fördelaktigare än den varit under de föregående åren, och någon verkställighet af de året förut från Ryssland afgifna hotande förklaringarna afhördes icke.
Förhållandet till Ryssland hade ock mot slutet af året 1793 blifvit något vänligare än förut. Redan i Februari detta år hade öfversten Victor von Stedingk, en yngre broder till svenske ministern vid ryska hofvet, blifvit skickad till Petersburg för att begära ryske härvarande ministern grefve Stackelbergs aflägsnande, hvilken för hertigen och Reuterholm gjort sig synnerligen misshaglig genom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
