Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro olyckliga för Sverige [1]. Bulletiner från ryska hären, proklamationer, bref från öfvergifna familjer, allt, som kunde skaka sinnena och som ryssarne ansågo förmånligt att låta omtalas och blifva trodt i fästningen, infördes dit dagligen och mottogs med denna begärliga nyfikenhet, som är naturlig hos menniskor, hvilka lefva afskilda från all gemenskap. Personliga förhållanden, som uppstått mellan ryske generalerne och åtskilliga af de högre officerarne i fästningen, satte de förre i tillfälle att allt mera lära känna de senare. Stabsofficerare, hvilka sedan en lång följd af år endast varit idoge jordbrukare på sina boställen, subalterner, som aldrig bevistat något fälttåg, ett slags afundsjuka mellan de infödde svenskarne och finnarne, det stora antalet af qvinnor, barn, och andra här onyttiga personer, det missnöje, som hos somliga var rådande, den slösaktighet, med hvilken oförfarenheten förbrukade den i en fästning alltid så dyrbara ammunitionen, den fasta tron på ryska härens öfverlägsenhet i stridskrafter — sådana voro de hufvudsakligaste element, hvilka hos amiralen och hans underbefälhafvare åstadkommo förvirring och villrådighet — — Att tveka, att betänka sig, äro i krig stora fel; sällan medför sådant annat än förderfliga följder. Amiral Cronstedt hade anlag för denna ängslan, detta slags själssjukdom, mot hvilken icke en gång behjertenhet och heder kunna skydda, om de ej åtföljas af styrka och beslutsamhet i karakteren. Öfverlemnad i en kinkig belägenhet åt misstroendet till sig sjelf, utan något biträde, måste hans modstulenhet gripa omkring sig.» [2]
Den 28 Mars hade ryssarne två nya batterier färdiga och under de fem följande dagarne skötos kulor och bomber derifrån mot fästningen, hvarjemte under nätterna de rörliga batterierna framfördes bakom klipporna och oroade fästningen från alla sidor. Härigenom hölls Cronstedt i ständig fruktan för en stormning, äfvensom manskapet, hvilket om dagarne var sysselsatt med isens uppsågande, jemte arbeten å fästningsverken, och om nätterna måste vaka för att afslå de väntade anfallen, blef mer och mer uttröttadt. Genom fiendens eld hade dock endast 6 man blifvit dödade och 32 sårade; men 515 voro sjuke.
Den 2 April lät Suchtelen skjutningen upphöra och sände till fästningen en parlamentär med tillkännagifvande, att det tunga artilleriet nu snart skulle anlända och stormning omedelbart derefter företagas. Tillika berättade han, att hela Finland underkastat sig, att danska och franska trupper öfvergått till Skåne och att Sverige således vore förloradt, hvarföre det vore bäst att Sveaborg, till undvikande af onödig blodsutgjutelse, kapitulerade. Slutligen begärde Suchtelen ett ytterligare samtal med Cronstedt, hvilket egde rum på holmen Lännan följande dagen, den 3 April, då Suchtelen föreslog en konvention om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
