Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förening med de qvarvarande stamtrupperna och den engelska hjelptruppen, användas till rikets försvar.
Äfven denna plan, som onekligen gaf de bästa utsigterna till Finlands återtagande, förkastades af konungen, som förklarade, att han för Norges eller Selands eröfring behöfde den betydliga styrka, Tibell velat använda till Finlands återvinnande. Dessutom trodde konungen en stor hvälfning förestå i den europeiska politiken. Napoleons nya våldsbragder i Portugal och Spanien hade ytterligare ökat de öfriga europeiska regenternes hat mot honom. Österrike gjorde starka rustningar och stod färdigt till ett nytt anfall, Preussen afbidade blott ett lägligt tillfälle för att afkasta det tunga ok, hvaraf det trycktes, och Alexander såg med växande oro tilldragelserna i Spanien, hvars konung förmåddes genom en traktat i Bayonne af den 10 Maj 1808 afträda sitt rike, hvilket Napoleon den 6 Juni gaf åt sin broder Josef. Genom allt detta skulle snart mot Napoleon bildas en ny koalition, i hvilken äfven Ryssland och Danmark måste deltaga samt då frångå sina orättmätiga fordringar mot Sverige. Som emellertid denna nya koalition möjligen ej komme till stånd före nästa vinter, då man åter kunde blifva utsatt för en dansk och fransk landstigning i södra Sverige, men de till Finland afsända trupperna troligen icke kunde dit återföras, när de derstädes behöfdes, fordrade försigtigheten, att man tills vidare behölle dem hemma. Konungen ville dock ej lemna den finska hären utan understöd, men trodde att dertill erfordrades en långt mindre styrka, än Tibell föreslagit. Från flera håll hade nemligen rapporter inkommit, att finska allmogen vore färdig att resa sig, såsom redan skett å Åland, och konungen förestälde sig, att om mindre svenska afdelningar landsattes på finska kusterna, skulle allmogen sjelfmant sluta sig till dessa afdelningar och efter hand hela landet resa sig, hvarigenom finska härens framgångar kunde befordras, utan att man från Sverige behöfde draga någon större truppstyrka, som kunde fördelaktigare användas till Norges eller Selands eröfring.
Konungen befalte derföre, att en styrka af ungefär 1,000 man skulle under öfverste Bergenstråles befäl från norra fördelningen afgå till Finland och landstiga bakom ryska arméen vid Wasa, samt att en annan kår skulle under generalmajor Vegesacks befäl från Åland landstiga i trakten af Åbo, hvarjemte några bevärade fartyg borde visa sig vid kusten i närheten af Kaskö för att der understödja allmogens resning. Alla Tibells föreställningar mot planlösheten af dessa landstigningar, hvarigenom allmogen, som dessutom redan var af de ryska befälhafvarne afväpnad, skulle utan nytta för Finlands försvar i dess helhet blottställas för den grymmaste medfart, voro fruktlösa. Gustaf Adolf var allt för mycket öfvertygad om sina egna insigters öfverlägsenhet att lyssna till andras råd.
Sedan finska hären under källossningstiden hvilat ut efter vinterfälttågets ansträngningar och vägarne åter blifvit farbara, begynte sommarfälttåget. Finska hären utgjorde nu något öfver 14,000 man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
