Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant mynt. Denna förordning innefattade en förlust för bankens borgenärer till vinst för banken, emedan den, som hade att fordra 100 rdr i bankomynt, borde efter gångbar kurs få 150 rdr i riksgäldssedlar, men erhöll enligt den faststälda realisationsgrunden endast 125 rdr.
Sedan ständerna hemstält, om icke, på det en hvar, till afbördande af förmögenhetsafgiften, helst måtte få använda dess öfverflödiga silfver, såsom den mest umbärliga delen af dess egendom, allt bruk af silfver kunde förbjudas, med undantag af hederstecken och allmänna belöningar m. m.; så förklarade kongl. Maj:t genom en författning af den 2 Augusti 1800 sig vilja låta till banken aflemna det silfver vid dess hof, som ej för den kungliga värdigheten vore nödigt, samt förbjöd från och med den 1 följande Oktober allt bruk af silfver, förgyldt eller oförgyldt, med undantag af kyrkosilfver, allmänna hedersbelöningar, skedar, gafflar, knifvar, samt åtskilliga andra uppräknade mindre pjeser, hvardera af högst 10 lods vigt. Öfverträdelse af förbudet straffades med den nyttjade pjesens förlust, angifvarens ensak.
Genom kungliga kungörelsen af den 12 Augusti 1800 underrättades allmänheten, att, enligt rikets ständers beslut, banken upptog lån i guld och silfver, emot obligationer med 4 procent ränta på 5, högst 10 år, hvilka obligationer kunde användas i betalning af förmögenhetsafgiften.
Tillika beslöts nu, på det banken skulle kunna täfla med riksgäldskontoret i lättnad för rörelsen, att utgifva bankosedlar på 16, 12 och 8 skillingar specie, inlösbara vid anfordran lika med bankens öfriga sedlar.
Den 26 Augusti 1800 utfärdades kungörelse om inrättandet af ett allmänt diskontverk genom rikets ständers bank, för hvilket fonden bestämdes till 600,000 rdr specie, deruti enskilte finge på 15 år deltaga för 200,000 rdr, medelst teckning af aktier å minst 50 rdr silfver hvardera, hvilka 50 rdr borde i banken insättas i silfver, och dessutom voro aktieegarne förbundne att på högst femton års tid och emot 4 procents årlig ränta låna banken i silfver en lika stor summa, som deras innehafvande aktier innehöllo, derest sådant af banken 2 månader förut blifvit äskadt. Härigenom uppkommo de s. k. silfversedlarne. Samma dag faststäldes äfven reglementet för riksdiskonten. Dess direktion bestod af sex ledamöter, fyra valda af bankofullmäktige gemensamt och två af aktieegarne. Utlåningstiden bestämdes till högst 6 månader, och det högsta lån, som medgafs, till 6,000 rdr specie. Räntan afdrogs med en half procent i månaden. Utlåning skedde på accepter och borgen, vexlar och aktier; men fastigheter, metaller och andra effekter voro uttryckligen undantagna från belåning i denna diskont. Teckningen för enskilta personer till deltagande i riksdiskonten skedde under sommaren 1801 och fans så begärlig, att 3,318 personer hade tecknat sig för tillsammans 313,600 rdr specie i stället för 200,000 rdr.
Den 13 Oktober 1802 beviljades på 15 års tid oktroj för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
