Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademien räknade år 1800 omkring 400 lärjungar, hade 9 professorer och katalogen öfver dess exposition detta år upptog 129 nummer. Akademien utdelade tre första pris och två andra samt sände stipendiater till Italien och Frankrike, men man klagade öfver, att frukterna af dessa stipendiaters konstnärliga sträfvanden inskränkte sig till några laverade vyer af Pæstum, Posilippo, Foligno och andra berömda italienska orter.
Målarekonsten var emellertid den af de bildande konsterna, som flitigast idkades. Den hade också äfven under detta tidskifte åtskilliga idkare, hvilka, om de ock ej gjorde sig berömde såsom store mästare, likväl alltid vunno ett aktadt namn såsom konstnärer.
Adolf Ulrik Wertmüller, född i Stockholm 1749 och son till apotekaren Johan Ulrik Wertmüller, hade tidigt blifvit antagen till elev vid akademien och erhöll 1772 ett litet resestipendium, med hvilket han i Maj samma år lemnade Sverige och vistades sedermera utrikes öfver 20 år. De första åren uppehöll han sig i Frankrike, men reste 1775 till Italien, hvarifrån han dock efter någon tid återvände till Frankrike, der han på 1780-talet stod i högt anseende såsom porträtt- och historiemålare, inkallades 1784 till ledamot af franska konstakademien och föredrogs af Marie Antoinette framför alla den tidens porträttmålare. Efter några resor i Spanien och Nordamerika, sedan revolutionen utbrutit i Frankrike, återkom han 1797 till Sverige, men lemnade det åter 1800 och flyttade till Amerika, der han afled i närheten af Filadelfia 1812. Han var som porträttmålare en af de mest framstående Sverige egt, hvarom bland annat hans porträtt af Marie Antoinette, med sina båda barn, i vårt nationalmuseum vittnar, hvilket äfven eger några af hans historiemålningar, Ariadne på Naxos, en Ariadne i half figur, Amor som Bacchus, David med slungan och Armfelt i skytisk drägt (karusell-kostym).
Jonas Åkerström, född i Mars 1759 i Helsingland, der fadern var bonde, elev vid målare- och bildhuggareakademien 1784, hvars stora pris han vann 1789 för en historiemålning, »Meleager utgående i striden», som väckte stort uppseende och beredde honom, medelst ett anslag ur konungens handkassa och tillskott af enskilde, medel att resa till Paris och Rom, der han förde ett så utsväfvande lif, att det lade honom i grafven redan i November 1795. Hans »Venus, Anchises och Amor» finnes å vårt nationalmuseum. Andra bekanta mytologiska målningar af honom äro Bacchus och Ariadne, Paris och Oenone, Prokris och Cephalus, mot hvilka man dock anmärkt, med erkännande af flera förtjenster, ett visst slappt och sliskigt manér och en icke fullt korrekt teckning.
Carl Fredrik von Breda, född i Stockholm i Augusti 1759, son till den aktade konstkännaren Lukas von Breda och sonson till porträtt- och historiemålaren med samma namn, var lärjunge af den i föregående del omnämnde porträttmålaren Lorens Pasch och hade med Åkerström täflat om akademiens pris, då detta med blott en rösts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
