Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.4. Kyrkliga förhållanden. Af fil. dr C. Fr. Lundin, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 III. STATSFÖRFATTNING OCH
FÖRVALTNING.
Af gammalt föra prästerna i Sverige en mängd längder öfver
befolkningen (bland andra dem som i halftannat århundrade legat
till grund för den berömda svenska befolkningsstatistiken). Dessa
längder äro delvis tillkomna för kyrkliga behof men till stor del för
statsförvaltningens. Göromålen härmed, som fullgöras utan särskild
ersättning, äro i stora församlingar ganska betungande.
En svensk församling på landsbygden omfattar i genomsnitt ungefär
190 kvkm. (i de sex nordligaste länen omkring 1,000 kvkm., i de
öfriga blott omkring 75). I Nordsverige nå församlingarna ofta en
oerhörd utsträckning. Gellivare socken omfattar 17,000 kvkm., eller
mera än hela konungariket Sachsen. Folkmängden går i genomsnitt
till omkring 1,700 personer i landsbygdens församlingar, men
stadsförsamlingarna äga mer än 9,000 inb. i medeltal, l Stockholm
äro flera församlingar oerhördt stora, med ända till öfver 50,000
medlemmar. Hela antalet präster i Sverige är ungefär 2,800, eller
en för 1,800 inb., en proportion som i ett protestantiskt land
kan anses ungefär normaL I det nordliga Sverige är dock prästernas
relativa antal betydligt mindre.
Församlingarnas utgifter för kyrka och prästerskap uppgåfvos
för åren 1876/80 (något för lågt) till 9’os mill. kr. årligen
och uppgingo i medeltal för åren 1891/95 till 10’63 mill.; per
inb. alltså resp. 2*oi och 2’20 kr. Se härom vidare tabellen
sid. 230. Kyrkornas värde uppskattas till 95 mill. kr.
Den viktigaste förändring, som under det nyss tilländagångna nittonde
århundradet inträffat i kyrkans lagstiftning, är genomförandet af
religionsfrihetens grundsatser.
Utlänningar af reformert tro hafva väl sedan 1741, och af annan
kristen bekännelse sedan 1781, äfvensom judar sedan 1782, rätt
till fri religionsöfning i Sverige. Men trots regeringsformens
bestämmelse, att »konungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga
låta utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion,
såvidt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer», stodo de gamla stränga bestämmelserna för
infödda svenska medborgare länge kvar och tillämpades alltemellanåt
af myndigheterna, som läto tvångsdöpa barn af tredskande föräldrar
samt lagfora och straffa personer, som afföllo från den evangeliska
läran eller deltogo i konventiklar. Konventikelplakatets upp-häf
vande år 1858 bildar en vändpunkt. Sedan har sockenbandet lossats,
svenska medborgare fått rätt att utträda ur statskyrkan och
bilda egna kristna samfund med offentlig gudstjänst och egen
religionsundervisning, civiläktenskap införts i vissa fall, större
frihet lämnats i fråga om konfirmation och nattvard m. m. d. Nu råder
faktiskt en vidsträckt religionsfrihet. De viktigaste undantagen
äro: att konungen, statsråden och kristendomslärare i statens skolor
måste, liksom kyrkans präster, bekänna lutherska läran; att kloster
ej få inrättas; att offentlig religionsöfning af hednisk art är
förbjuden; att utträde ur svenska kyrkan utan uppgifven afsikt att
inträda i annat kristet samfund icke är medgifvet; samt att äfven
dissen-ters måste bidraga till underhåll af svenska kyrkan såsom
en af staten använd uppfostringsanstalt, hvars ämbetsmän dessutom
äfven hafva rent världsliga åligganden.
Lära och kult. Den »rena evangeliska läran», till hvilken svenska
kyrkan bekänner sig, bestämmes i Sveriges regeringsform »sådan
som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala
mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är». Kyrkolagen åter
talar dessutom om hela konkordieboken såsom lärans förklaring,
och kyrkomötet år 1893 afslog med 30 röster mot 28 Kungl. Maj:ts
af riksdagen godkända proposition att ändra den senare bestämmelsen
till öfverens-stämmelse med den förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
