- Project Runeberg -  Sveriges land och folk /
606

(1901) [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.1. Jakt och jaktlagstiftning. Af föreståndaren för Kolleberga skogsskola A. N. H. Wahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIII.

JAKT OCH FISKE.

1. JAKT OCH JAKTLAGSTIFTNING.

I äldsta tid var jakten jämte fisket nordbons förnämsta
näringsgren. Sedan boskapsskötseln vunnit insteg och jorden börjat
brukas till torftig äring, blef jakten ej längre en nödvändighet för
lifvets uppehälle men öfvades dock flitigt, dels såsom värdefull
binäring, dels för att skydda boskapshjordarna från rofdjur, och
skattades därjämte högt såsom manlig idrott.

Det rikligt förekommande villebrådet ansågs under denna tid såsom
»ingens tillhörighet», och jakten efter detsamma kunde fritt
bedrifvas öfverallt. Med den småningom fortskridande kulturen
och den därmed sammanhängande minskningen af villebrådet började
lagstiftningen göra inskränkningar i hvar mans fria jaktut-öfning
och tillerkände ägaren af jord ensam dispositionsrätt till jakten å
densamma, utom hvad beträffar de större rofdjuren, som fortfarande
fingo af h vem som helst öfverallt förföljas och dödas. Efter hand
gjorde sig emellertid den uppfattningen gällande, att jakträtten
äfven å enskild mark tillkomme vissa privilegierade, och med
utfärdandet af kungl, stadgan den 29 »augusti 1664 förlorade de
jordägande bönderna nästan helt och hållet rätten att döda eller
fånga villebråd, som ej räknades såsom rofdjur. Först genom kungl,
förordningen den 21 februari 1789, närmare bekräftad genom kungl,
stadgan den 13 april 1808, stadfästes ånyo jordägarens rätt till
förfogande öfver jakten å egen grund.

Nu gällande jaktstadga, utfärdad den 21 oktober 1864, erkänner äfven
såsom hufvudprincip jordägarens jakträtt å egen mark, men därest
jorden åt någon till bruk upplåtes, tillfaller jakträtten brukaren,
där ej annorlunda är aftaladt.

Denna ägaren eller brukaren af jord tillerkända jakträtt, hvaraf han
får begagna sig utan erläggande af någon som helst af gift till stat
eller kommun, inskränkes dock genom de allmänna bestämmelser, som äro
eller varda utfärdade i och för det nyttiga villebrådets fredande
under vissa tider af året. Dessa fridlysningstider kunna efter
underdånig ansökan eller af annan förekommen anledning utsträckas
eller inskränkas af Kungl. Maj :t, under det att jaktstadgans
föreskrifter kunna ändras först efter riksdagens hörande. Af denna
grund växla väl i någon mån fridlysningsbestämmelserna å olika orter,
men i hufvudsak gälla f. n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig01/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free