Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.c. Textil- och beklädnadsindustrien, af professor G. Sellergren, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
750
X. TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Kokar e. (Gysinge trämassefabrik.)
gran men äfven tall, som dock ger en mindre smidig fiber. I
hufvudsak användas två metoder, nämligen natron- och
sulfitmetoden. Natron-metoden är den äldsta, och en oväsentlig
förändring däraf är den s. k. sulfatmetoden, i det att den vid
tillverkningen uppkommande natron-förlusten ersattes med natronsulfat
i stället för med den dyrare sodan. Sulfitmetoden, hvilken år 1866
föreslagits af amerikanen Tilghmann, blef först från 1874 en farlig
medtäflare till natronmetoden, i det att omkring denna tid tysken
E. Mitscherlich samt svenskarne D. Francke och C. D. Ekman nästan
samtidigt införde metoden i storindustrien. De båda förstnämnda
använde kalciumbisulfit, den senare magnesium-bisulfit. Den efter
Ekmans metod framställda cellulosan utmärker sig för ovanlig renhet
och glans, så att den utan tillsats kan användas till fint papper,
men den blir i tillverkningen något dyrare än vanlig sulfitcellulosa.
Trämassa från skandinaviska halfön skattas högre än sådan t. ex. från
Tyskland, emedan de i Tyskland använda trädslagen äro hartsrikare och
därför gifva en massa, som gör däraf förfärdigadt papper mörkare. I
fråga om den kemiska massans eller cellulosans kvalitet torde
Sverige intaga första rummet bland alla länder.
Utvecklingen af den svenska trämasseindustrien sedan år 1871 framgår
af följande tal (se nästa sida):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
