Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.e. Handtverk och hemslöjd, af fil. dr A. Raphael, Stockholm - X.f. Konstslöjd och konstindustri, af fil. kand. Maria Hallman, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSLÖJD OCH KONSTINDUSTRI.
825
i Kronobergs län, hvars »idoga bönder» 1773 hade afsättning i
hvarjehanda branscher på Skåne, förklaras hemslöjden 1895 vara mindre
betydande. I öfriga, nu ej uppräknade län synes denna näringsgren
förete ett stillastående; det enda uppsving, som från 1890 till 1895
kan konstateras, uppvisar träslöjden och möjligen halmflätuingen
inom Älfsborgs län.
Åtskilliga läns berättelser se hemslöjdens framtid i allmänhet
i ljusare dager, än hvad ofvanstående framställning gifver vid
handen med afseende å nutida förhållanden. Såsom grund för dessa
förhoppningar angifves det nyväckta eller ökade intresse, som
hushållningssällskapens såväl som landstingens och statens åtgärder
att främja slöjden på många håll framkallat hos befolkningen. Om de
anslag till skolor, seminarier, lärarkurser m. m., som i detta syfte
från dessa håll utgå, jämför under afd. Den pedagogiska slöjden i
det föregående (sid. 276).
13. KONSTSLÖJD OCH KONSTINDUSTRI.
Efter de första världsutställningarna på 1850-talet vaknade i
England ett lifligt intresse för främjandet af en närmare samverkan
mellan konst och slöjd. Därifrån spred sig rörelsen till det öfriga
Europa. Till Sverige hann den dock först efter ungefär tjugu år
och då företrädesvis genom tyskt inflytande. Men så fort vi då fått
ögonen öppna för att vår konstindustri råkat på afvägar, grepos vi
af lust att höja och förbättra den, i synnerhet textilkonsten, som
fordom intagit en hög plats i vårt land. Här och där på landsbygden
fortlefde den ännu, och där hade allmogens kvinnor ej alldeles glömt
konstväfvandet. På några ställen i södra Sverige hade till och med
konsten att väfva en sorts haute-lisse bibehållit sig. Denna art af
konstväfnad hade införts från Flandern i 16:e århundradet. Men den
lefde ett tynande lif, den såväl som våra talrika allmogeväfnader,
och det var verkligen i sista ögonblicket de blefvo räddade genom
Handarbetets vänners och liknande föreningars bemödanden och icke
minst tack vare doktor A. Hazelius, som med outtröttlig ifver i
Nordiska museet samlat hvad som återstår af vår gamla kultur.
Mer än någon annan har emellertid ofvannämnda förening
Handarbetets yänner bidragit till återupplifvandet af vår
forna textilindustri. Denna förening stiftades våren 1874 af fru
S. Adlersparre, fru H. W ing e och fröken M.. Rohtlieb tillsammans
med några konstnärer och sakkunniga damer inom hufvudstaden,
i ändamål att i fosterländsk och konstnärlig riktning förädla den
svenska hemslöjden, återupptaga och för nutida ändamål lämpa de gamla
svenska mönster och färgmotiv, som förefunnos i våra allmogeväfnader,
nationaldräkter, spetsar och gamla broderier, att gifva det finare
handarbetet en mera konstnärlig riktning och därigenom återupplifva
sinnet för detsamma samt verka förädlande på smaken i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
