- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
8

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

I. FYSISK GEOGRAFI.

Städjan 1 130 m. Längre i söder i gränsen mot Norge Härjehogna 1 183 m och
Fulufjällen, vars högsta topp är Tyskstöten 995 m, samt Transtrandsfjällen i
gränsen mot Värmland upp till 931 m.

Den nordsvenska fjällkedjan är, såsom förut omtalats, genombruten av
talrika dalar. Passen mellan Atlanten och Östersjön äro talrika och djupt
nedskurna; på över ett tjugutal ställen lägre än 900 m. De lägsta
punkterna å fjällkedjan äro belägna norr om Torne träsk vid 412 m samt
väster om Ströms vattendal vid Tunsjön 351 m, den lägsta av alla.
Till följd av de bergarters beskaffenhet, genom vilka floderna haft
att arbeta sig ned, äro fjälldalarna antingen, såsom vanligen är fallet,
vida, öppna och jämnsluttande eller genombrottsdalar med mer eller
mindre branta väggar. I många fall upptagas dalgångarna delvis av
långsträckta sjöar, vilkas uppkomst står i närmaste samband med de
rubbningar i flodloppen, som inträffade under istiden. Flodernas i klippan
nedskurna dalar uppdämdes då på talrika ställen av mäktiga massor av
morän- och rullstensmaterial, varjämte möjligen även en olikformig
höjning av landet bidragit till att förändra avloppsförhållandena. Då
vatt-tendelaren ligger vid 350—900 m höjd, vanns intet avlopp mot väster,
utan stora sjöar uppstodo. Dessa för det inre Norrland så karakteristiska
sjöar hava många gemensamma drag. De ligga alla vid en höjd, som blott
varierar på ett hundratal meter, och i regeln är djupet störst i de västra
delarna, där också karaktären av klippbäcken framträder klarast. De
mest betydande av dessa stora sjöar äro, från norr räknat:

Höjd över Ytvidd,
havet i m kvkm

Torne träsk....... 345 326

Langas-Stora Lule vatten . 375—370 227

Saggat-Skalka...... 303—295 83

Hornavan-Storavan .... 425—419 713

S tornman........ 348 166

Vojmsjön........ 413 78

Höjd över Ytvidd,

havet i m kvkm

Malgomaj-Volgsjön . . . 341—333 104

Flåsjön........ 265 130

Ströms vattendal .... 286 96

Hotagen........ 313 50

Kallsjön........ 381 151

De bergarter, som bilda fjällkedjans högre delar, äro vanligen
kvart-siter och hårda eruptiva bergarter, såsom gabbro och diabas, medan
mjukare bergarter, såsom glimmerskiffer och andra skiffrar, äga stor
utbredning i dalförena och på lägre nivåer. Utmed fjällens östra rand
finnas ometamorfoserade siluriska skiffrar, kalkstenar, sandstenar o. s. v.;
bredast är denna zon inom Jämtlands stora och bördiga slättland.

Avsevärda partier inom de nordligaste fjälltrakterna, såsom omkring
Kebnekaise, Sarek och Sulitelma, äro täckta av glaciärer; den sydligaste
glaciären i Sverige är den lilla i Helagsfjällets norra kitteldal, belägen
på 62 ° 54’ 19" n. lat. och 5° 36’ 3" v. long. från Stockholm. Hela
antalet glaciärer är något över 200 och deras totalareal har approximativt
beräknats till ungefär 350 kvkm. I övrigt täckas fjällen av fjällheden,
bildad av lavar och mossor samt ett fåtal blomväxter; blott på rikare
bevattnade ställen uppträder en artrikare och yppigare blomstermatta.
Uppför fjällens sidor strävar björken (Betula odorata), i söder nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free