Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 I. FYSISK GEOGRAFI.
Höjd över havet. Vattenareal, Största längd, Största djup,
meter kvkm km meter
Mälaren •.....0’3—06 1163 117 64
Hjälmaren..... 210 493 61 18
Vättern...... 88"2 1898 128 119
Vänern....... 440 5 568 140 89
Anm. Siffrorna äro lämnade efter arbetets första upplaga (1901) med .en korrektion för
Hjälmarens areal enligt Statistiska centralbyrån (Statistisk årsbok 1915).
I landskapligt avseende särdeles anmärkningsvärda äro
rullstensåsarna, vilka i stort antal genomdraga mellersta Sveriges slättland,
ungefär från NNV—SSO. Det är långsträckta, höga, kamformade,
vanligen skogklädda grusryggar, som höja sig ända till ett sextiotal meter över
ler- och sandslätterna, stiga upp över urbergskullarna och över huvud taget
framgå ganska oberoende av de lokala terrängförhållandena. De
tillhöra istidens avlagringar. I praktiskt avseende äro de av den största
betydelse, såsom dels rika på källor med ypperligt vatten, dels
erbjudande en riklig tillgång på likformigt stritt grus, som ock fått en stor
och olikartad användning framförallt dock till vägbyggnader av alla slag.
Rullstensåsar finnas även inom Sveriges övriga delar, men i de mera
kuperade göra de sig ej tillnärmelsevis så gällande i orografien som inom
slättlanden. Bekanta partier av sådana åsar äro Brunkebergsåsen i
Stockholm och Uppsalaåsen, som genomdrager staden med samma namn.
Kustlandet inom Bohuslän och norra Halland samt Småland har
liksom mellansvenska låglandet varit sänkt under havet. Sänkningens belopp
avtar från ungefär 150 m inom de norra delarna till omkring 60 m längre mot
söder. (Jfr konturen för den högsta havsgränsen å kartan sid. 15.)
överensstämmelsen är därför stor mellan nämnda områden. Själva kustlinjen är
utbildad såsom en örik skärgård, vilken på östra kusten i söder först upphör vid
Åhus och på västra i trakten av Varberg. Gynnsammare klimatiska
förhållanden tillåta emellertid söder ut ungefär från Uppland å ena sidan och
från gränsen mot ]STorge å andra en rikare och mera omväxlande
växtvärld av ädlare lövträd och talrika örtartade växter att trivas inom
skärgårdens, vad jordmånen beträffar, bättre delar. Detta bidrager till att
giva den sydsvenska skärgården en mera omväxlande och ofta mera
leende prägel än den norrlänska. De förödande västanvindarna samt en
vandalisk behandling av skogsbestånden ha emellertid inom västkustens
skärgård med få undantag förintat skogen, och nakna, av havet frisköljda
klippor, på sin höjd täckta av en låg ljunghed, äro ett karakteristiskt
drag för denna egenartade skärgårdsnatur.
En övergångsform mellan den mellansvenska naturen och det skånska
slättlandet förete i viss mån öarna Öland (1 345 kvkm) och Gottland
(2 959 kvkm). Bägge voro kring slutet av istidens sista skede helt täckta av
havet. De lösa jordlagren ha därför varit underkastade samma
omlag-ring och sortering som i de mellansvenska provinserna, men då
berggrunden består av siluriska kalkstenar och märglar med horisontell
skiktställning, har terrängen blivit en helt annan. I stort sett utgöra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
