Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 5. Växtgeografi. Av H. Hesselman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
I. FYSISK GEOGRAFI.
bentry (Lonicera xylosteum) m. fi. Till dessa sällar sig ett stort antal
gräs och örter, som bäst trivas i de av de ädla lövträden bildade skogarna.
Ekfloran är inom södra barrskogsregionen i övervägande grad inskränkt till de
klimatiskt mest gynnade delarna. Av den bildade växtsamhällen påträffas
därför mest i kusttrakterna, omkring sjöarna, i floddalarna samt på frostfria
höjdlägen. Dock är att märka, att just ekfloran i främsta rummet fått giva vika för
åkerbrukskulturen. Eken uppträder i detta område huvudsakligen såsom ett
träd av medelmåttig höjd med vitt utbredd, knotig krona. Där vegetationen
fått vara mera ostörd, finns under ekarna en rik undervegetation av högväxta
buskar (hassel, hagtorn, slån, bentry, törnen m. fi.) och en artrik gräs- och
örtflora. Närbesläktade med ekskogarna äro lövängarna, vilka när de äro som
mest utpräglade, bestå av parklikt anordnade trädgrupper av ädla lövträd och
buskar, medan marken mellan dem intages av en blomsterrik ängsmatta. I
regionens södra del tillkommer bok, som bildar hult eller smärre skogar.
Barrskogarna äro i övervägande grad barrblandsleogar av ungefär likåldrig tall
och gran, ofta med inblandad björk. Ofta har skogstypen utvecklat sig direkt
från ett kalhygge. Liksom i norra barrskogsregionen förekomma rena tall- och
granskogar samt på mycket mager och karg mark tallhedar. Skogarnas
markbetäckning är i huvudsak densamma som i norra barrskogsregionen, de
skiljaktigheter, som finnas, äro mindre framträdande. Där marken är starkt kalkhaltig,
såsom i silurområdena, utgöres markbetäckningen av en ängsliknande vegetation
av gräs och örter.
Södra barrskogsregionen får genom granens utbredning i vårt land en
naturlig sydvästgräns. Detta träd har i motsats till de andra invandrat
från nordost, närmast från Finland, och från landets nordliga delar så
småningom utbrett sig mot söder och sydväst. Ännu har emellertid
granen ej hunnit breda ut sig över hela Sverige, utan den äger en delvis
av invandringshistoriska orsaker betingad sydvästgräns, som går
genom södra Bohuslän, sydvästra Västergötland, inre Halland, sydvästra
delen av Småland, norra Skåne och södra Blekinge (se närmare kartan).
Utanför denna gräns vidtar bokskogsregionen.
Bokskogsregionen. Inom denna region är skogarnas areal i hög grad
inskränkt genom kulturen. Här finns också landets bördigaste och mest
välskötta åkerbruksjord. Naturskogarna utgöras i övervägande grad av
lövträd, i främsta rummet bok, varjämte såväl stjälkek (Quercus
pedunculata) som druvek (Quercus sessiliflora) spela en stor roll. I barrskogarna
förekommer endast tallen som vild, granen är flerstädes inplanterad och
växer synnerligen väl.
Bokskogarna äro i regel rena och väl slutna, torra, bruna löv betäcka marken,
som om våren, innan bokarna lövas, ofta klädes av otaliga sippor, myskmadra
(Asperula odorata), gulsuga (Galeobdolon luteum) m. fi., en vegetation, som på
sommaren helt försvinner eller blir föga framträdande. Eken uppnår ståtligare
och vackrare former än i södra barrskogsregionen, varjämte ekskogarna äro mera
slutna. På fuktigare mark förekomma vackra klibbalskogar.
Om även skogen bildar den av klimatet betingade vegetationstypen i
vårt land, äga dock såväl kultursamhällena som de edafiska samhällena
en så stor utbredning, att de mäktigt bidraga till landskapets allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
