Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 1. Översikt av svenska folkets historia. Av E. Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSIKT AV SVENSKA FOLKETS HISTORIA.
75
som nått detta skede, ett giv.et övertag över efterblivna grannar. Den för
sin tid liöga kultur, som nordbon redan i stenåldern liunnit och som vitsordas
av’ dess prydliga redskap och vapen, finner sin bästa förklaring genom de
rikedomar, vilka spriddes hit genom handeln med bärnstenen, som i södern
skattades lika högt med guld.
Långt in i bronsåldern fortforo dessa rikedomar att strömma upp till
Norden, och under inflytande av det ökade välståndet utvecklades
tillverkningen av redskap och vapen till en konstfärdighet, som först i
kulturlanden vid Medelhavet fann sitt motstycke. Bronsen synes omkring 1750 f. Kr.
blivit mera allmänt införd i Norden, dit den väl först kommit i utbyte mot.
den eftersökta bärnstenen. Den ekonomiska utveckling, som möjliggjort
denna konstskicklighet, förutsätter i sin ordning ett efter tidens förhållanden väl
ordnat samhällsskick, byggt på samma grunder som vanligt hos de äldsta
ariska folken och således från den inom sig fast slutna ätten efter hand
vidgande sig till större samhällen. Tillvaron av dylika vitsordas även av de väldiga
stengravar, som för sin tillkomst fordrat planmässig samverkan av
hundratals människor.
Först under järnåldern (efter 500 år f. Kr.) framträder vårt folk på
historiens skådebana. Järnet liksom bronsen kom från södern på de
handelsvägar, som utmed de stora floderna leda genom Europa, och i dess spår följde
nya kulturinflytelser. Först nu — ännu ovisst när — uppstår runskriften, en
efterbildning av sydfolkens bokstavsskrift. Odlad bygd fanns nu redan kring
Mälaren och långt upp åt Bottenhavets strand. Av allt att döma har
Sveriges kultur vid denna tid varit mycket lik den, som Oæsar och Tacitus skildra
hos de germaner, vilka först mötte Roms härar. Samhällsbildningen har
fortgått i allt vidare ringar, från ätten till hundaret eller häradet och därifrån
till landet eller landskapet. De äldre skedena av denna utveckling måste
säkerligen förläggas långt tidigare än vanligen antages, men
samhällsdanin-gen har fortgått under en ständig följd av störande avbrott. Enligt den
tidigt utbildade germanska rätten ansågo stamhövdingar och konungar sina
riken såsom ättens odal eller egendom. Denna egendom ärvdes efter samma
regler som ali annan odal, så att yngre söner även måste hava sin del i arvet. Så
snart en fader ägde mer än en son, blev det således omöjligt att sammanhålla
riket, och Ynglingasagan förtäljer, huru det äldsta Sveaväldet splittrades
genom oupphörliga brödraskiften.
När Nordens stammar först började samlas till större riken, föll det av
sig självt, att de bygder förenade sig, mellan vilka vattnen gåvo den bästa väg.
Haven förenade, medan berg och skog åtskilde, och så samlade sig det danska
väldet kring Öresund och Bälten, det svenska kring Mälaren, Vänern och
Vättern, medan Norges isolerade fjälldalar sist nådde statlig enhet. Ur
forneng-elska källor är känt, att efter 500 e. Kr. i Svealand härskat en ätt, kallad
Sküfingar och som erövrande utbrett sitt välde ned åt Götaland. När den
inhemska traditionen först vinner någon trovärdighet, är deras välde upplöst
i småriken, ungefär svarande mot våra nuvarande landskap. Men i Uppsala
finnes ett stort och högt ärat gudahov, dit konungar och folk söka från hela
Sverige. Efter hand vinner detta gudahov en allt större rikedom i jordagods
kring hela, landet, och utan annat rike än dessa gods kunde dess föreståndare
en dag bjuda småkonungarna spetsen. Med svek och våld slog konung Ingiald
deras riken under sig och lade därmed grund till det egentliga svenska riket.
Tidpunkten härför är svår att bestämma men ligger sannolikt omkring
700 e. Kr. Sveriges rike såsom ett odelat helt är alltså i närvarande stund
vid pass 1 200 år gammalt och därmed äldre än någon annan nu existerande
stat i Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
