Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 2. Demografiska förhållanden. Av [G. Sundbärg] E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
II. DET SVENSKA FOLKET.
Av våra 100 städer äro 17, med sammanlagt 23 042 inb. vid början av år
1915, vilka var för sig äga mindre folkmängd än 2 000 personer och alltså
enligt allmänt statistiskt språkbruk icke skulle räknas såsom städer. Såsom synes,
är emellertid hela folkmängden i dessa våra — befolkningsstatistiskt sett —
undermåliga stadssamhällen så obetydlig, att den icke nämnvärt inverkar på
stadsbefolkningen i det hela. Vid en jämförelse med andra länder vållas därför ingen
större olägenhet av städerna i fråga.
Snarare skulle en sådan jämförelse försvåras genom det förhållandet, att
bland orter i vårt land vilka icke äro i lag erkända som städer, numera finnas
åtskilliga, som hava en sammanträngd befolkning av mer än 2 000 personer.
Några av dessa orter har lagstiftningen dock utmärkt med i någon mån
stads-liknande karaktär, såsom köpingar eller municipalsamhällen,1 men andra sakna
varje laglig särställning. Vid början av år 1915 funnos 10 köpingar, 30
municipalsamhällen och minst ett dussin andra tättbebyggda orter å landsbygden, vilka
var för sig räknade mer än 2 000 invånare. Flertalet av dessa 52 orter voro
antingen förstäder, industriorter eller stationssamhällen.
Av folkmängden i hela vår europeiska världsdel pläga vid pass 36 %
anses tillhöra stadsbefolkningen, dock i Västeuropa nära 50 % men i
Östeuropa blott något mer än 16 I Sverige, vars huvudnäring
alltid varit och ännu är jordbruket, upptaga städerna endast 27 % av
folkmängden, vilken siffra väl är högre än uti varje östeuropeiskt land
(utom möjligen Turkiet) men inom Västeuropa understiges blott av
Finlands. Hela folkmängden i Sveriges städer uppgick vid 1915 års början
(sedan Limhamn införlivats med Malmö och även ett par andra
städer undergått utvidgning) till 1 533 173, medan landsbygden ägde
4 146 434 inbyggare. Emellertid kan anmärkas, att om man i stället
för att hålla sig till den legala gränsen mellan stad och land, räknar som
städer alla tättbebyggda orter om minst 2 000 inv., skulle den
sammanlagda stadsbefolkningen sannolikt uppgå till omkring 1 760 000,
motsvarande i det allra närmaste 31 % av folkmängden.
Folkmängden i våra städer är icke känd tidigare än år 1800. Huru
förhållandena sedan dess utvecklat sig, framgår av Tab. 13.
Under det nittonde seklet växte alltså stadsbefolkningen från knappt
10 % av rikets folkmängd till över 21 fo. Framåtskridandet begynner
Tab. 13. Folkmängden å landsbygden och i städerna, åren 1800—1914.
Vid slutet av år Hela
folkmängden D ä
landsbygden a v städerna [-Städerna-] {+Stä- derna+} i % Åren Hela riket [-Landsbygden Städerna-] {+Lands- bygden Stä- derna+}
1800 .... 2 347 303 2 117 870 229 433 977 Årlig tillväxt, °/oo
1820 .... 2 584 690 2 330 798 253 892 9-82 1801 -20. . 483 4-80 5-08
1840 .... 3 138 887 2 835 204 303 683 9’67 1821 -40 . . 975 9-84 899
1860. . . . 3 859 728 3 425 209 434 519 11-26 1841 -60 . . 10-39 9-50 1807
1880 .... 4 565 668 3 875 237 690 431 15-12 1861 -80. . 8-43 619 23-42
1900 .... 5 136 441 4 032 490 1103 951 21-49 1881 -00 . . 5-91 1-99 23-74
1914 .... 5 679 607 4 156 717 1 522 890 26-81 1901 -14. . 7-65 2-17 23-24
1 Angående betydelsen av dessa beteckningar se ander ayd. Kommunalförvaltningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
