Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Målning. Av [C. R. Nyblom] Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLNING.
485
Den förnämsta svenska målaren under 1870-talet var Georg von Rosen
(f. 1843), vars gedigna, aristokratiska konst skänkte oss porträtt och
historiemålningar av största värde. Bland porträtten märkas Karl XV, Pontus Wikner,
C. G. Malmström, C. Troilius m. fi.; bland historietavlorna bilder ur Erik
XIV:s liv och etsningar med ämnen från 1500-talet och en märklig historisk
stämning. H. Salmson (1843—94) påverkades i Frankrike av den franska
verklighetsskildringen på 1880-talet och utförde folklivsbilder från Picardie och
Skåne. G. Cederström (f. 1845), skildrar helst karolinska tiden med kall
färgskala och med en formgivning, som har mycket utav god fransk skola. Hans
Karl XII:s likfärd (se bild sid. 89) hör till det yppersta i svensk
historiemålning. N. Forsberg (f. 1842), med historiebilder, Gustav II Adolf vid Lutzen, En
hjältes död (från fransk-tyska kriget), samt K. G. Hellqvist (1851—90), Visby
brandskattning, äro representanter den förre för fransk, den senare för tysk
historiemålning. J. Kronberg (f. 1850), har sökt färgprakt och dekorativ
hållning och gjort studier efter venetianerna och Rubens. Hans förnämsta arbeten
äro Jaktnymf, David och Saul, dekorativa takmålningar i Kungl, slottets
huvud-trappa, Dramatiska teaterns salong och i Adolf Fredriks kyrka.
Den opposition mot den akademiska uppfattningen, som under 1880-talet
började göra sig gällande flerstädes i Europa, bröt igenom i Sverige 1885. En
del från Paris återvända konstnärer, starkt påverkade av det franska
frilufts-måleriet, slöto sig tillsammans mot Akademiens ställning till konstförhållandena.
Ur denna riktning uppstod 1886 Konstnärsförbundet, men även utom denna
trängre krets rönte såväl gamla som unga inflytande från det nya ljusare
måleriet. Initiativtagare i opponentrörelsen mot Akademien var den lidelsefulle
romantikern Ernst Josephson (1851—1906), vilken under sin Parisvistelse under
1880-talet rönte inflytande från modernt franskt måleri. Redan 1888 bröt en
sinnessjukdom lians krafter. Många både inom och utom Sverige betrakta Josephson
som vårt lands märkligaste målarpersonlighet. Bland hans taflor må nämnas
porträttet av G. Renholm och Näcken i Nationalmuseum, Spanska smeder i
Nationalgalleriet i Kristiania och Strömkarlen, hans kanske betydelsefullaste och mest
omstridda tavla, hos Prins Eugen. Bland äldre landskapsmålare märkas O.
Arborelius (1842—1915), Dala- och Bergslagsnaturens framställare, och R. Norstedt
(1843—1911) påverkad av den bästa franska landskapskonsten från 1850- och
60-talen. Norstedt, som särskilt skildrat den sörmländska naturen, hör till
våra bästa landskapsmålare. A. Lindman (f. 1848) har målat Italien och
Stockholm, K. Skånberg (1850—83) utförde hamnbilder med koloristisk
förfining. E. Rosenberg lf. 1858) målar Stockholmstrakten och har i sin
Marskväll, på Nationalmuseum, ett landskap med svensk kärv känslighet. A.
Schultzberg (f. 1862) tar helst sina motiv från Dalarne i vinterdräkt, och
G. Kallstenius (f. 1861) har blivit en betydande skildrare av den svenska
skärgårdens och tallskogens storslagna och allvarliga karaktär. V. Smith (f. 1867)
och P. Svedlund (f. 1865), bägge med koloristisk läggning, ha målat motiv från
Italien och Brügge och även hemifrån. E. Hedberg (f. 1868) skildrar Gästriklands
bönder och dess karga naturskönhet. Det svenska i natur- och folkliv
understrykes i G. Ankarcronas (f. 1869) ej minst ur denna synpunkt värdefulla
konst, och E. Stenberg (f. 1873), ofta en förträfflig porträttmålare, har både vackert
och etnografiskt riktigt återgivit vår tids dalallmoge. Med stor skicklighet
framställer A. Bergström (f. 1869) det atmosfäriska, både vinterns friskhet och sommarens
kvalm. De ovannämnda konstnärerna och andra, vilka dels som lärare, dels
som stipendiater stodo nära Akademien, påverkades alla av de nya riktningarna.
Bland porträttmålarna märkas A. Jungstedt (f. 1859) med officiella porträtt.
Bernhard Österman (f. 1870) och Emil Österman (f. 1870) ha båda ofta
ypperligt avbildat flera av våra betydande personligheter. Bland den förres porträtt
märkes biskop Billing och fru Alice Tigerschöld. Den senare har i porträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
