Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Kooperativa företag. Av G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOOPERATIVA FÖRETAG.
659
mejerierna, saknas åter någon central organisation. De flesta slagen
jordbruksföreningar äro talrikast i de båda Skånelänen, där man haft rikare tillfälle hämta
goda förebilder från Danmark och Tyskland. Först sedan de slagit igenom i
landets sydligaste provins, ha de vandrat norrut. Dock har i Norrland intresset
för sammanslutningar bland jordbrukarna varit anmärkningsvärt livligt.
En mycket stark hävstång för jordbrukskooperationen var den av
Jordbruksdepartementet år 1903 utgivna skildringen av olika slags sammanslutningar bland
lantmän. I densamma gavs en vederhäftig och belysande framställning av
fördelarna av sammanslutning på området i fråga och tillika anvisades de bästa
vägarna att nå målet.
I allmänhet ha dessa sammanslutningar en rent ekonomisk läggning och sakna
i regel de sociala ideal, som alltjämt äro kännetecknande för de bland arbetarna
bildade företagen.
Såsom ovan nämnts äro inköpsföreningarna de från ekonomisk synpunkt viktigaste
företagen inom denna grupp.
Redan tidigt funnos i vårt land enstaka lantmannaföreningar, bestående av
lantbrukare inom en by eller socken, som hade till uppgift att för gemensam
räkning inköpa fodermedel och gödningsmedel. Då de saknade någon
sammanhållande kraft och i regel måste köpa sina varor av köpmännen, kunde de dock
föga uträtta. I Skaraborgs län gjordes 1895 ett försök att samla jordbrukarna
till en inköpsförening, och. i Västernorrlands län bildades ungefär samtidigt ett
antal lantmannaföreningar, som, dock först år 1900, sammanslöto sig i ett förbund.
Det egentliga genombrottet skedde dock ej förrän 1904, då, delvis efter
förebilder i Danmark och Tyskland, bildades centralföreningar i några län. Inom
loppet av 4 år hade samtliga län med endast två undantag erhållit centrala
inköpsorganisationer, som med sina underavdelningar bildade ett nät över hela landet
och som tagit om hand inköpen av de viktigaste av lantmännens förnödenheter,
framför allt foder- och gödselmedel samt utsäde och frö. I ringa utsträckning
försåldes ock medlemmarnas spannmål och andra varor.
Dessa centralföreningar grundades på mycket olika principer — 2 som bolag,
de övriga som föreningar med begränsad eller utan personlig ansvarighet.
Såsom exempel på föreningarnas organisation må följande anföras från Skånska
lantmännens centralförening. Föreningen, vars verksamhet omfattar hela Skåne,
består av dels enskilda medlemmar, som bruka minst 200 hektar åker, dels
lokalföreningar, vilkas medlemmar sammanlagt bruka samma åkerareal. Antalet
enskilda medlemmar var 1912 28 och antalet lokalföreningar 109 med 3 583
medlemmar. Insatsen i föreningen är 5 kr. pr hektar åker, varav en krona
betalas kontant vid inträdet och 4 kronor medelst en förbindelse, ställd till föreningen,
att betalas 3 månader efter skedd uppsägning. Utöver insatsen ansvarar varje
medlem med 5 kr. pr hektar, som dock endast vid föreningens konkurs kan
uttagas. Samma insatser och ansvarighet gälla även för lokalföreningarna, som till
centralföreningen överlämna såväl insatser som förbindelser. Medlemmarna äro
bundna med köpeplikt å fodermedel och gödningsämnen. Vid lokalföreningarnas
stämmor äger medlem en röst pr insats, vid centralföreningens stämmor en röst
för varje 200-tal insatser. Under 1912 uppgick omsättningen till nära 41/2 miljoner.
Nettovinsten utgjorde 100 750 kr., varav, efter avskrivning samt avsättning till
reservfond, utdelades 5 % ränta å de kontanta insatsbeloppen samt 1 V2 % av
medlemmarnas under året inköpta varor. -— Centralföreningarnas sammanlagda
omsättning under år 1910 uppgick till över 15 milj. kronor, varav inköp omkring
13’8 milj. och försäljning l*s milj.
Sedan centralföreningarna en tid arbetat var för sig och det allt tydligare visat
sig ett behov av sammanslutning dem emellan, beslöts på ett möte år 1905 att
söka få till stånd ett »Svenska lantmännens riksförbund», vilket ock lyckades. Detta
förbund bestod 1912 av 19 centralföreningar med c:a 3 000 enskilda medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
