Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
anfordran ha kommit som deras räddare från elände och
blodsutgjutelse. Underkastade de sig hans välde, så skulle han
skydda deras friheter och icke förgripa sig på deras religion.
Dessa lockelser hade emellertid ingen verkan på stadens
garnison och menighet, som beredde sig att bakom sina starka
murar, under vojvoden Sjeins kraftiga ledning, trotsa den
polska härens artilleri, minor och petarder. Det visade sig
snart, att belägringen måste bli långvarig och besvärlig.1
Konungens afsikt var att förmå också den lifländska hären till ett
infall i Ryssland mot Pskov, men den missnöjda soldatesken
tågade i stället in i Littauen för att taga de kungliga
domänerna som pant för sin innestående krigarlön. 2
De polska höfdingarna i Tusjino hade förgäfves sökt
afstyra konungens aktiva ingripande i de ryska förvecklingarna.
De hade hoppats att med röfvartsarens slutliga upphöjelse
komma till rikedom och inflytande; de ville icke släppa honom,
förrän de betalats för sin långa och besvärliga tjänst.
Sigismund kom som en inkräktare, hvilken aldrig kunde väntas
erkänna några förpliktelser gent emot pretendentens tromän och
hejdukar. På Ruzynskis tillskyndan ingick därför hela
krigar-menigheten en konfederation, som förband sig att hålla troget
samman och icke öfvergifva tsar Dmitrij, innan han erkänts i
Moskva och lönat de sinas trogna tjänster (okt. 1609). Sapieha
däremot var mindre hågad att förbinda sin sak med
pretendentens och höll alla möjligheter öppna för en öfverenskommelse
med konungen. Han yrkade endast, att Sigismund skulle ikläda
sig förbindelse för den innestående solden och lät förstå, att
han på samma sätt kunde draga de öfriga polackerna på sin
sida. Tusjinokonfederationens sändebud uppmanade emellertid
konungen att icke göra intrång på deras skäliga rättigheter
genom detta förhastade infall i Ryssland. Sigismund måste
af-visa dessa föreställningar, men erbjöd sig att vidare underhandla
med de konfedererade genom särskilda kommissarier. Sådana
affärdades också till Tusjino, utan att pretendenten själf därvid
bevärdigades med någon hänvändelse. De förklarade å
konungens vägnar, att den egentliga orsaken till kriget vore tsar
1 Om Sigismunds anfall på Smolensk: Hirschberg, Maryna, 137 f.
pierling III, 359 f.; Niemcewicz II, 232 f.; Waliszewski 320f.;KoSTOMAROV
II, 281 f.; Soloviev II, 891 f.; Ilovajskij 139 f.— Widekimdis framställning
(s. 108—116, /. u. 89—94) är hämtad från Kobierzycki 72—84.
2 Hirschberg, Maryna, 150, 191.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
