Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Svante Sture (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAKTE STURE.
drade ban af sina svenner, så att det sades, att bans hofmän, liksom
Harald Hildetands kämpar, icke fiogo blinka för ett yxhugg, som snuddade
förbi ögonbrynet. Han var sträng emot sina tjenare. Om de begått någon
orätt, utbröt ban ij^karpa förebråelser, och, emedan han talade fort och
med stark och djup röst, tyckte folket, alt hans stämma liknade åskan Han
kunde handgripligen straffa de felande; men hans vrede var snart förbi, och
då uppmuntrade han dem åter med gåfvor ocb glädlighet, ty han var både
frikostig och gladlynt. Han hatade lögn och förtal framför allt annat, och
tillkallade alltid den förtalade för att låta honom försvara sig. Han var from
och gudfruktig och så lättrörd, att man ofta såg honom gråta vid
högtidliga gudstjänster. Han var derföre högt aktad ocb älskad både af folket och
sina tjenare och vänner. Bland dcsse voro Hemming Gadd ocb Åke
Johansson Natt och Dag de förnämste. Åke Johansson hade genom sin
tapperhet ingifvit Danskarne en sådan fruktan, att han kallades för Danmarks
gissel. Hemming Gadd, som blifvit vald till biskop i Linköping, fann
likväl mera nöje i krig och statssaker än i biskopsembetet. Han följde Svante
på ett krigståg till Bleking, och skickades derefter till Lybeck såsom Svantes
sändebud. Konung Johans son Christiern gjorde ett infall i Westergötland;
men Svante mötte honom och dref honom tillbaka genom Halland in i
Skåne, der staden \Vä uppbrändes. Holländarne skickade en flolla, som
förenade sig med den Danska. Men Lybeckarne skickade sin flotta till
Svenskarnes hjelp. Det kom till ett stort sjöslag vid Bornholm, der man
stridde med lika tapperhet på båda sidor, till dess natten åtskiljde de
stridande. Lybeck skiljde sig nu från Sverige och slöt fred med Danmark.
Inom Sverige upptäcktes emellertid en ny källa till inkomster. Det var Sala
silfvergrufva. För att öfverlägga om dess bearbetning, kallade Svante
bergsmännen till Westerås. Yid sammankomsten bleknade riksföreståndaren
hastigt. Han steg upp och gick ut. Men straxt utanför dörren föll han ned
och blef död inburen. Bergsmännen, ehuru bestörte, fattade dock ett
hastigt beslut. De slängde dörren och tilläto ingen, icke ens
riksföreståndarens gemål att inträda, innan de tagit nödiga mått och steg för att försäkra
hans son, den unge herr Sten om regeringen. Den store och tappre
riksföreståndarens död var för hela Sverige en djup förlust.
Biografiska Uppgifteh. Svante Sture var son af riksrådet Nils Bosson till
Eksjö och Bria Bonde till Penningby. Hans födelseår är obekant. Riksråd och
höfvitsman p& Örebro slott 1482. Riksmarsk och riddare 1497. Riksföreståndare den
SI Jan. 1504. Död i Westerås den 2 Jan. 1812. Begrafven i Westerås domkyrka.
Gift med Iliana Gädda till Gäddeholm, som födde honom trenne söner, af hvilka
endast den yngste öfverlefde honom, och med fru Mdrta Iwarsdotter från Danmark,
enka efter Knut Alfcson (Tre Rosor). Hon förblef barnlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
