- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
63

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Sten Sture den yngre (Skokloster. Wetterling)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STEN STURE DEN YNGRE.

riksfOkestIndake.

Men i pontiams fatla boning

Slår ock hjertat fiir frid oek för mildketent dygd.

Beskow.

Det blodiga och olycksdigra tidehvarf, som bär namn af Galmare Unionens,
bar dock skänkt fäderneslandet några af dess ädlaste minnen. Detta
tide-hvarf var Engelbrekts och Sturarnes. Just i djupet af den allmänna nöden,
midtibland de nattliga skuggorna af förtryck, bannlysning, farsoter och
örlig, framstå såsom gestalter af högre ursprung och högre betydelse dessa
store Svenske Män. Vid en blick på den sköna raden dröjer ögat med en egen
känsla af sorg och saknad vid den siste, den fläckfrie, af samtiden oändligt
älskade, af efterverlden beundrade Sten Sture den yngre. Han Yar ännu helt ung,
nyss förmäld med sin lika ädla maka Christina Gyllenstjerna, då hans fader
afled den 2 Januari 1512 i Westerås. Genom den kloke Hemming Gadds
tillställning doldes fadrens död, till dess den unge herr Sten hunnit försäkra
sig om rikets förnämsta fasten. Den honom oinskränkt tillgifna allmogen
ville icke veta af någon annan riksföreståndare än honom, som redan under
den strängare fadrens styrelse fällde förböner för de olyckliga, de brottsliga,
och som aktade allmogens bästa såsom sitt högsta mål, så att dess frihet
betryggades, dess välmåga befrämjades, och handel och näringar genom
visa förordningar vunno tillvext och säkerhet. Men emot honom reste
sig mängden af Sveriges stolta adel, som trodde sin rätt förnärmad, då den
icke så obehindradt fick råda öfver bondens blod och egendom. Då
bön-derne, enige i sin kärlek och faste vid sin vilja, reste sig för «unge herr Sten»,
måste likväl adeln vika och erkänna honom såsom rikets föreståndare.
Fäderneslandets ställning var då i sanning betänklig. Riksföreståndarens
fiender inom riket, anförde af den stormodige erkebiskop Gustaf Trolle,
hvilken Stures ädla försonlighet dock icke förmått blidka, sammanspunno
anslag med en utländsk ovän Ghristiern II. Tvenne gånger, vid Dufvenäs och
Brännkyrka, besegrade riksföreståndaren Danskarne. Men Ghristiern rustade
sig till ett tredje afgörande fälttåg. En här af krigare från de flesta
Europeiska lände; församlades, och ryktbara anförare ingingo i Ghristiems tjenst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free