- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
67

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU CHRISTINA GTLLENSTJERNA.

Der vid en lampa under jorden,

Du, sjuk oeh hungrande oeh stum,

I bojor fängsltg satt att gråta tifver Norden.

SlLFVERSTOLPE.

Med en af de skönaste bjeltelagrar, som kan pryda en qvinnas hufvud,
uppträder Christina Gyllenstjerna i Svenska historien. Det var icke
ärelystnaden, icke ett manhaftigt lynne, som satte svärdet i hennes hand. Sorgen
öfver den ädlaste makes död och den fara, som rufvade öfver
fäderneslandet, förmådde den eljest milda och husligt fromma qvinnan, att uppträda
såsom hjeltinna. Vid aderton års ålder hade Christina blifvit förmäld med
Sten Sture den yngre, och delat hans upphöjelse till det ärofulla men
också bekymmerfulla kallet att styra Sveriges Rike midt under brinnande krig
med yttre och inre fiender. I åtta år njöt hon ett lyckligt äktenskap och
lärde att uppfatta den fosterländska anda, som lifvade Sten Sture i alla hans
företag, intill hans sköna död för fosterlandet. Denna anda upplefde hos
den tjugusexåriga enkan, som i Stockholm emottog sin makes lik, efter
slaget vid Bogesund. Hon uppmanade besättningen på slottet till mod och
trohet, och vägrade att underkasta sig den grymme fienden. Den
ståndaktiga Svenskan hoppades ännu på räddning och väntade den af ett folk, som
så ofta i de mest förtviflade omständigheter just utvecklat sin ädlaste kraft.
Christiern Tyrann hade väl betvingat landet och genom den förnämsta adeln
och prelaterna låtit gifva sig Svenska kronan, men Christina afslog ett
anfall af erkebiskop Gustaf Trolle, sökte hjelp af Hansestäderna och
uppmanade Svenska allmogen till kraftfullt motstånd. Hennes bjeltemod var icke
förgäfves. Slagna på flera serskilda ställen, förmådde Danskarne icke hålla
landet i tygel, så länge hufvudstaden icke befann sig i deras våld. Den
lömske Christiern, som förgäfves utrustat sin flotta och sina härar, tog sin
tillflykt till förräderi. Den gamle biskopen Hemming Gadd förmåddes att
begifva sig in i Stockholm, der han, såsom en gammal vän till Sturehuset,
blef emottagen. Då han försökte öfvertala Christina till uppgift, afslog hon
det och förebrådde prelaten, att han nu vid 80 års ålder öfvergifvit Sveriges
sak för Danmarks. Hennes motsägelse uträttade dock föga, emedan
besättningen sjelf uppviglades emot henne. Slottet och staden uppgåfvos då på
hederliga vilkor, som försäkrade fäderneslandet och henne sjelf om alla
lagliga fri- och rättigheter. Men knappt hade tyrannen hufvudstaden i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free