Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Erik XIV (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUKG ERIK XIV.
i rättvisans lugna och lagliga gång. Hans straffdomar blifva derföre, emedan
de sakna lagfighet, blodiga mord. Den värdighet, hvarmed han i början
mottog det krig, som Danmark påförde honom, den klokhet, hvarmed han
satte sitt lands sjömakt i stånd att vinna öfverväldet i Östersjön, det
förtroende han satte till nästan den ende verkligt duglige af sina befalbafvare,
Glas Ghristersson Horn, den omtanke, bvarmed ban följde sina härar och
deras utrustning, hade visserligen förtjent ett bättre öde, an det som
tröghet, illvilja och slutligen öppet förräderi beredde honom. Men han tycktes
vara liksom från början bestämd till en bedröflig undergång. Mörka
förutsägelser från hans barndom, ett djupt kändt misstroende från fadrens
sida, och slutligen en kedja af misstag, hvarje följande föranledt af ett
föregående, drogo honom ned i en sådan sinnesförvirring, att han till slut
handlade som en rasande menniska. Hade han dött, då han störtades från
sin thron, skulle efterverlden med ännu mera stegrad fasa, i honom endast
sett tyrannen, träffad af vedergällningens stränga dom. Men hans sista
lidande och den död, åt hvilken hans egen broder offrade honom, hafva *
förvärfvat honom hos efterverlden ett medlidande, som försonar med hans minne.
Dessutom uppträdde vid hans sida den ljusa gestalten af en kärleksfull
och ädel gemål, upplyftad ur det ringaste stånd till thronen och belönande
den kunglige makens vilda ocb misstrogna ömhet med en sådan
tillgifven-het och trohet, att icke ens de bittraste fiender till den störtade
konungen förmått häfta en fläck vid hennes namn. Att konung Erik äfven
såsom regent egde upprigtiga vänner, hvilka kanske först efter hans fall
insågo hans värde, bevisade sig genom sammansvärjningarna emot den falske
brödren. Mången ville kanske hellre se på thronen en man, som hade
kungliga tänkesätt och ett öppet, om äfven våldsamt väsende, än en
hycklare, som genom uppror och orättrådighet inkräktat brödrens thron och
med otacksamhet vedergällde den nåd, som honom blifvit visad. Det ligger
mycken bitterhet men också mycken sanning i Eriks svar till sin broder,
då denne, inför rikets ständer förebrådde honom, att han var från vettet:
«blott en gång var jag det, och det var, då jag släppte dig ur fängelset»
Eriks mildhet och ånger öfver sin grymhet lände honom till ofärd lika
mycket och kanske mer än grymheten sjelf.
Biografiska. Uppgifter. Erik ?ar den förstfödde sonen af konung
Gustaf / o«fa hans försia gemål Cathrina af Sachten Lauenburg. Han föddes den
IS December 1833. Han fick Kalmar i förlftning 1538. Blef konung den 19 Sept.
1360. Krönt den *9 Juni 1361. Förmäld med Cathrina M&nsdotter den 4 Juli
1368. Fången den t9 September samma år. Afsatt den t4 Jan. 1369. Fördes Ängslig
till Åbo. Derifrån till Kastelboim ocb Gripsholm 1371. Till Westerås 1373. Till
Örbyhus 1374. Afled den 1« Febr. 1377.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
