- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
139

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK SPARRE,

RIKS -KANSLER.

Eldprofvet jag bettålt i marga Oden:

Jag är en man i lifvct oeh i döden.

VITALIS.

Under Vasasönernas oroliga regeringstid uppstod inom Carls eget
her-tigdöme den man, som tycktes utrustad med kraft och snille för att
uppehålla den högre adelns anspråk mot det nya kungahuset. Erik Sparre
på Sundby, vid det sköna Hjelmarsund, var en man, som jemte tidens
högsta bildning egde utmärkta naturgåfvor. Alla hans uttryck röjde
skarpsinnighet och finhet. Hans kunskaper och hans erfarenhet voro
vidsträckta. Under sina utrikes resor i yngre åren hade han ingått
förbindelser med sin tids förnämsta lärde. Hans deltagande i Svenska
regerings-ärenderna och hans embete som rikskansler öppnade honom sedermera äfven
tillfälle att lära känna de förnämsta statsmän. Det var icke underligt, att
en sådan man erhöll namnet af: Sånggudinnornas ära, Svenska senatens
pelare, o. d. Det var egentligen Erik Sparre, som Sigismund hade att
tacka för sin Polska krona, ehuru Sparre emot sin vilja blef tvungen att
följa prinsen och leda underhandlingarna. Med den största klokhet, med
alla den tidens mest beundrade diplomatiska finheter förstod han att
uppsätta fördragen. Men om Sparre sålunda hade förbundit sig konungen
och hans son, så förtörnades så mycket mera den orolige, hårdhjertade
hertig Carl. Yid mötet i Westerås 1582, då de tvistande Wasasönerna
skulle uppgöra en förlikning, och konungen försökte att sätta en gräns för
hertigens egenmäktiga anspråk, framträdde Sparre med sin snillrika och
skarpsinniga bok: pro rege, lege et grege, hvaruti han bevisade, huru både
farligt och orättvist furstarne ville inkräkta på konungamakten.
Konungen genomläste boken genast och utnämnde författaren till riksråd.
Hertigens hat emot honom utvecklade sig imedlertid allt mer och mer, och
ju högre Sparres inflytande steg i de allmänna ärenderna, desto
tydligare framträdde fiendskapen emellan honom och hertigen, och gjorde bådas
lif till en fortsatt strid, för hvilken Sparre slutligen föll ett blodigt offer.
Under de grymma brödratvisterna uppträdde också Sparre en gång såsom
oskuldens räddare. Han kom händelsevis gående på Södermalm, då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free