- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
151

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG CARL IX.

Mannen med det fatta tinne t,

Med lin Romartiijat makt.

Teshér.

Sveriges ypperligaste regenter hafva varit store män, med en kraft, som
ofta urartat till hårdhet, med ett allvar, som framträdt grymt och blodigt
Deras vägar hafva gått bland dystra skuggor och deras minne är icke fritt
från fläckar. Så Birger Jarl, så Magnus Ladulås, så Gustaf I och Carl IX.
Men storheten af hvad de gjort skyler mycket af hvad de varit Hjertats
anspråk på menskligt värde förnimmes icke bland sorlet af bedrifter och
statsvärf.

Den gamle kung Gustafs yngste son framträder i historien såsom en
älskvärd yngling med ridderliga tänkesätt, lockad af sin lömske broder
Johan till uppror mot kung Erik, men bedragen på upprorets lön. Han
drager sig derföre tillbaka till sitt sköna och Vika hertigdöme, der hans krafter
tillvexte både genom klok hushållning i yttre hänseende och fast hållning
emot Johans lithurgiska stämplingar. De båda brödernas, konungens och
hertigens, stridiga åsigter förorsakade emellan dem en allt starkare
spänning, och det tycktes flere gånger som det våldsamma Vasablodet skulle
uppbrusa till broderkrig. Men Johans missnöje med adeln, hvilket Carl
skickligt förstod att nära, öppnade för bröderna ett tillfälle till försoning.
Carl besökte brodern på hans sotsäng och uppmanade honom till en
fortfarande stränghet emot de förnäma herrarne, hvilka på misstankar böllos
fangslade. Efter Johans död uppträdde Carl med mera ohejdad kraft.
Sigismund, som var den laglige thronföljaren, befann sig i Pohlen, så att Carl
kunde hafva mera fria händer, och det var mot adeln han i synnerhet
riktade sina stämplingar. Under oupphörliga försäkringar om sin trohet och
lydnad för Sigismund, förstod Carl att utvidga sin makt både med list och våld,
och att mot adeln, som yrkade på den lagliga thronföljden, hvilken onekligen
icke för Svenska folket kunde medföra några ljusa utsigter, uppreta sinnena.
Carl hade ett eget sätt att umgås med bönderna, hvarigenom han vann
deras uteslutande kärlek. Presterna vann han genom sitt nit för den Evan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free