Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Christina (Bourdon. O. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sanna storheten, för den högre äran, som sätter ett ädelt mäl för sin
verksamhet, var hon fremmande. Alla en qvinnas lumpnaste svagheter
behöll hon, medan hon afklädde sig alla qvinnans dygder, som best& i
hjer-tats egenskaper. Hon har sä igensopat spären omkring sina innersta
förhållanden, att historien icke kan öfverbevisa henne om något bestämdt
brott; men om den mest ohöljda lättsinnighet i uttryck får vittna, så
för-tjenar Christina lika liten aktning såsom q vinna, som hon förtjenar
tacksamhet och vördnad af ett folk, hvars makt och ära, hvars blod ooh
penningar hon slösade för att tillfredsställa sin enskilda fåfänga. Det var
hennes lust att motarbeta de största statsmäns planer, så att den store
Oxen-stjerna jnst i henne fann sin farligaste motståndarinna. Ehuru hon för de
ofrälse stånden hyste föga välvilja, var det dock hon, som uppmanade dem
till den visserligen rättvisa, men fiendtliga opposition emot adeln,
hvarige-nom riket var nära att söndras i ett inbördes krig. Hon insåg alltför
väl, att hon så invecklat förhållanderna, att de endast genom sin egen
kraft kunde drifvas till en brytning, hvilken hon sjelf icke var hågad att
upplefva, sedan hon njutit allt, hvad thronen förföriskt kunde erbjuda
hennes nyckfulla sinne.
Då den öfverretade fåfängan blifvit mättad på rikets bekostnad,
återstod ännu för Christina skenet af en triumf, nemligen att försaka kronans
glans och sin faders religion. Hon ångrade dessa steg, men de kunde
icke återtagas; och hon måste på sin ålderdom söka tröst öfver sin
försakelse af maktens tjusning, i umgänget med lärda och konstnärer. Hon
älskade icke sina minnen. Vid åsynen af en skön marmorbild, som
föreställde sanningens gudinna, sade hon betydelsefullt: «alla sanningar äro
icke af marmor.»
Christina afsade sig Sveriges krona 1684, Lutherska läran samma &r, och dog
i Rom den 19 April 1689.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
