- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
303

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL X GUSTAF.

I mina ådror flyter Watai blod.

Du »tarka Lejon, du Aar tlumrat nog
Jdina la gr ar t tkugga — —

Ännu en gång jag leder dig till tegtr.

Ruda.

Carl IX:s dotterson uppföddes i Sverige, vid fäderneslandets universitet, och
visade tidigt ett fosterländskt sinne. Hans mor, som också uppfostrade sin
brorsdotter Christina, sökte att redan tidigt hos de unga barnen inplanta
en böjelse för hvarandra. Carl Gustaf visade också för henne den
ömmaste tillgifvenhet. Hon synes till och med bafva besvarat denna böjelse,
ehuru bon, då hon blifvit myndig och fått spiran i sin egenmäktiga hand,
fattade det beslut att aldrig förmäla sig. Emellertid förklarade hon, att
åtminstone ingen annan än han skulle vinna hennes hand. Hon utnämnde
honom till sin efterträdare, i trots af de mäktiga partier, som ville hindra
det. Han ville i början endast emottaga kronan jemte hennes hand, och
ännu efter hennes afsägelse, sedan han blifvit krönt, begärde han henne
till äkta. Hon föreslog honom en annan gemål och lemnade honom på
thronen omgifven af bekymmer och faror, dem hon just samlat, tills hon
öfvergaf honom midt ibland dem. Men det höga hjeltesinne, som Carl
Gustaf under hennes regering måste tygla, gaf sig nu fri luft. Ständerna,
glade att åter ega en manlig regent, erbjödo ädelmodigt alla sina
tillgångar till hans och fäderneslandets tjenst. Den anda, som lifvat dem under
Gustaf Adolfs tid, vaknade ånyo. Konungen insåg, att Sverige icke
vunnit hvad det bort genom Westfaliska freden, hviiken Christinas
afund-samma och nyckfulla sinne påskyndat i förtid. Han ville under Sveriges
spira förena alla länderna kring Östersjön, hviiken sålunda, i stället för
rikets gräns, skulle blifva dess hjerta och pulsåder. Rättmätiga
anledningar till krig saknades ingalunda. Konungen i Pohlen gjorde anspråk på
Carl Gustafs krona. Carl Gustaf lät då general Wittenberg bryta in ifrån
Pommern i Pohlen, och följde sjelf efter med en här af svenska
kärntrop-par. I spetsen för 50,000 man intog han Warschau och hela Pohlen,
samt satte det eröfrade rikets krona på sitt hufvud. Men Pohlackarne
uppreste sig emot eröfraren. Den fördrifne konung Johan Casimir sökte
vinna kurfursten af Brandenburg på sin sida, men Carl Gustaf förekom
bo-nom och förmådde kurfursten att förena sin här med hans, hvarefter båda
tågade till Warschau. Den förenade hären, utgörande 16,000 man, hade
emot sig’ 40,000. Men Carl Gustafs fältherresnille uppvägde fiendernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free