Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Bengt Gabrielsson Oxenstjerna (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT GABRIELSSON OXENSTIERNA.
G REF VE, STATSMAN.
/ ro för grannan hot, tom fiir partier t våld,
Nationen fri och lagen hämnad,
Och friden vänligt åter t tältd.
Waiaih.
Icke blott det ärfda, inom Europas kabinetter vördade namnet, utan äfven en
bepröfvad erfarenhet i de vigtigaste stats förhand lingar gåfvo grefve Bengt
Oxen-stjerna ett utmärkt rum bland de män, som på hans tid afvägde regeringarnas
förhållanden till hvarandra i vår verldsdel. Få kunna, såsom han, yfvas att
hafva varit fyra konungars tjenare, trennes rådsherre och tvennes förste minister.
Redan från sina spädaste år uppfostrades han till statsman. Han hade åtnjutit
enskild undervisning innau han skickades till Upsala, der han, såsom son af en
af de förnämsta familjer i riket, utnämndes till rector illustris. Han anträdde
sedermera sina utrikes resor och blef, vid hemkomsten, af drottning Christina
erbjuden öfverkammmarherre-värdigheten, men erhöll, på sin begäran, tillåtelse
att bevista Westfaliska fredskongressen, der han, på drottningens befallning, fick
del af sjelfva de hemliga öfverläggningarna. Efter fredsslutet användes han i
åtskilliga andra diplomatiska värf hos tyska furstar, och slutligen såsom legat hos
kejsaren. Då Christina afsagt sig regeringen, var Bengt Oxenstjerna den förste,
som af Carl Gustaf upphöjdes till riksrådsvärdigheten. Men han var dock mest i
verksamhet vid hofven i Tyskland, der han utförde många vigtiga uppdrag.
Härifrån kallades han till Polen, för att »föra direktionen i kansliet» under kriget.
Han blef tillika general-guvernör öfver Warschau och Högpolen samt en del af
Preussen. Då Carl Gustaf hastigt aflidit, emottog Bengt Oxenstjerna, som
under tiden afslutat freden i Oliva, ledningen af de svenska utrikes ärendena, till
dess Magnus Gabriel De la Gardie hunnit blifva utnämnd till riks-kansler.
Oxenstjerna blef då general-guvernör i Liilland, samt sedan »legatus per
Ger-raaniam» och president i Wismarska tribunalet. Det var vid denna tid han i
Wien förvärfvade både vänskap och anseende vid kejsarens hof. Så snart Carl
XI sjelf tillträdde regeringen, aflägsnade han De la Gardie från inflytandet på
utrikes ärendena, genom att utnämna honom till riksdrots, och i stället uppdraga
presidentskapet i kanslikollegium åt Oxenstjerna, som sålunda blef den egentliga
förste ministern. Till denna utnämning bidrog mycket Oxenstjernas vänskap
för Österrike och håg för en fredligare politik, än den som var förenlig med det
eröfringslystna Frankrikes fordringar. Carl egde sjelf ingen erfarenhet i
diplomatiska förhandlingar och ville endast freden, så att han, då fremmande ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
