Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 94. Nils Bjelke (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILS BJELKE.
GREFVE, KUNGLIGT RÍO, GENERALGUVERNÖR.
Du t kapar ej ett ögonblick
Din verkningskrets och dina öden.
Leopold.
Grefve Nils Bjelke har efterlemnat ett namn, aktadt på krigets bana både*
af landsman och utländingar, men beskuggadt af den enväldiga
konungamaktens omskiftningar i hofgunst och tycken. Ryckt ifrån den bana, der
hans håg och förmåga tillvunnit honom lagrar, blef han ett föremål för hat,
stämplingar och slutligen en vanärande rättegång, tillställd af dem, som vid
hofvet egde inflytande, och tillbragte sina sista år såsom en benådad
förbrytare. Efterverlden kan icke finna honom brottslig, och hans ära
förtje-nar derföre med rätta att blifva återställd. Under den förmyndare-regering,
som följde efter Carl X Gustafs död, utbildade Bjelke sin krigiska
skicklighet i utländsk tjenst, der han vann flera befordringar, men blef vid
hemkomsten kammarherre hos konungen och derefter öfverstallmästare hos
en-kedrottningen. Han trädde i äktenskap med den store fältherren Gustaf
Horns dotter. Men från hoftjensten längtade han till krigets skådeplats.
Han blef öfverstlöjtnant och snart derefter öfverste vid lifregimentet till häst.
Han gjorde regimentet fulltaligt och bragte det i bästa skick. I Carl XI:s
Skånska krig bevistade Bjelke slaget vid Halmstad, och var i slaget vid
Lund den som uppehöll svenskarnes högra flygel, då den höll på att vika.
Nästan alla hans officerare blefvo vid detta tillfälle skjutna omkring honom.
Då konungen sjelf kom till hans hjelp med några sqvadroner, var det på
denna flygel, som segern först afgjordes. I slaget vid Landskrona blef han
sårad. I allmänhet var hans drift och militäriska skicklighet af stort
inflytande på detta krig. Efter dess slut fick han befallning att afgå såsom
ambassadör till Frankrike, ehuru han förklarade att han var mera öfvad att
skrifva «fältrullor och billets doux, än minister-relationer.» Då ett tilllalle
att få vistas i fält erbjöds honom i Österrikes krig mot Turkarna, erhöll
han af konungen tillåtelse att bevista det Hans tapperhet förvärfvade
honom stort anseende, så att han utnämndes till befåihafvare för Bayerska
kavalleriet och general-fältmarskalk-Iöjtnant I bataljen vid Gran utmärkte
han sig så, att han upphöjdes till den sistnämnda värdigheten öfver hela sfi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
