Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 98. Haqvin Spegel (Upsala. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAQUINUS SPEGEL.
■ KKE1ISK0F.
— Ej nöjd att med dill snille tjusa,
Vilt• du oek gagna med din dygd.
Oeh du lifgaf med din ljusa,
Med din varma själ din hela bygd.
Fkakzén.
Denne af Svenska kyrkan och den fosterländska litteraturen högt förtjente
inan är ett af de stora minnen, som Sverige tillegnat sig genom Carl
Gustafs eröfrande svärd. Spegel var nemligen född i Ronneby i Bleking,
der hans far var köpman. Efter fadrens frånfälle, då gossen befann sig utan
egna tillgångar, underhöllo honom några anförvandter. Han skickades till
Lund, innan ännu Skåne i fredsslutet blifvit afträdt åt Sverige. Derifrån
for han till Greifswald och fick äfven göra en utrikes resa genom Tyskland,
Holland, England och Danmark. Yid återkomsten derifrån förvärfvade han
sin utkomst såsom lärare i enskilda hus, sist hos riksamiralen gref Gustaf
Otto Stenbock. Han blef promoverad i Lund och prestvigd såsom
hofpre-dikant åt enkedrottningen. Men Carl XI lärde snart känna den unge
pre-stens gåfvor orh fastade honom vid sin person. Spegel följde konungen
under det ofta bekymmerfulla fälttåget i Skåne, der striden just gällde, om
Spegels egen födelseort skulle lyda under Sveriges eller Danmarks spira.
Spegel hade konungens förtroende, och det är naturligt, att en man med
den innerliga vördnad, som Carl hyste för religionen, mer än en gång
skulle behöfva den tröst och uppmuntran, som hans religionslärare alltid
kunde erbjuda honom, då hans mod behöfde en högre styrka, och hans
frimodighet var nära att svigta. Efter åtskilliga kallelser till pastorater,
hvar-ibland till sjelfva födelsestaden, dem han icke antog, utnämndes Spegel till
superintendent på Gottland, hvilket också i fredslutet afträddes till Sverige.
Men innan han afreste, vigde han i Skottorp konungen med den nya
Frid-kulla, Sveriges skönaste och ädlaste drottning, Ulrika Eleonora af Danmark.
Då Spegel anlände till sitt stift, låg den Danske superintendenten
Endislo-vius illa sjuk. Man underrättade honom då om Svenskens ankomst. Vid
denna underrättelse yttrade den Danske prelaten: «Så, sä! han skall vara
mig välkommen! Jag vill ej vara honom till hinders: mitt rum är ledigt!«
hvarpå han vände sig emot väggen och uppgaf andan. Spegels första
förrättning blef alltså företrädarens begrafning, hvarvid han förstod att
tillvinna sig allmän aktning och välvilja inom stiftet. Emot den aflidnes enka
visade han äfven mycken omvårdnad och godhet. Då han höil
synodal-möte med presterskapet, presiderade han sjelf för dissertationen, som venti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
