- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
503

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF BONDE.

RÅDSHERRE, GREFVE.

Snöd är den adelsman, den tjelf «tne dygder ej adla.

ST JEE II HJELM.

Det var, i synnerhet under det tidehvarf man gifvit namn af frihetstiden,
en egen håg för vetenskaperna, som intog alla utmärktare sinnen. Den
politiska öfvervigt för Sverige, som Carl XII så djerft sökt att häfda, men
slutligen förlorat i krigets blodiga spel, lemnade efter sig en känsla af
tomhet, hvilken lockade verksamma och ädla själar inom fäderneslandet att söka
det nya fältet för ära och ryktbarhet, hvilket öppnades af forskningarna. Det
är derföre man icke endast får söka vetenskapsmännen från den tiden i ett
eget de lärdas skrå: man finner dem bland landets förnämsta slägter, vid
statens högsta embeten. I allmänhet var det en vacker sed, att söka pryda
rangens företräden med vett och kunskaper, och denna sed gaf onekligen åt
sederna och tänkesätten en lyftning, en bildning, hvaraf Gustaf III skördade
och bortslösade frukterna. En af dessa på en gång lärde och mäktige män,
på en gång lysande af bördens inbillade, snillets medfödda och samhällets
förvärfvade företräden, var grefve Gustaf Bonde. Han upphöjdes, den
tjugonde af sin ätt, far efter son, till rådsherre, sedan han först under Carl
Xll varit använd i några diplomatiska värf och derefter tjenat samhället
såsom landshöfding i Östergötland och president i Bergskollegium. Men då
den redlige och upplyste mannen icke gillade den politik, som gjorde sig
gällande 1759, nedlade han sitt rådsembete och drog sig tillbaka till det
enskilda lifvet Rikets Ständer anmodade likväl, vid 1760 års riksdag,
konungen att åter inkalla grefve Bonde i Rådet. Då han, efter 25 års
frånvaro, inträdde i den mäktiga senatens rum, fann han sin stol flyttad längst
fram i salen, såsom den äldste bland rådsherrarne. Under sin frånvaro ifrån
Rådet hade han varit verksam såsom Upsala Akademis kansler, der han i
synnerhet befordrade naturvetenskapen, genom inrättningen af laboratorium
och den fysiska professionen. Han var också sysselsatt i flera offentliga
kommissioner, som rörde dels de ecklesiastika angelägenheterna, dels
amiralitetet o. s. v. Men det var serskildt såsom lärd forskare i fäderneslandets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free