Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 128. Olof Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF HiEANSSON.
BONDE, RIKSDAGSMAN.
Mig mycken lärdom ej är tung;
Jag vet blott hvad är mitt.
Hvad rätt är, ger jag Gud och kung,
Och tjuter resten fritt.
Gnm.
E- bana till ära och inflytande står öppen för sönerna af Sveriges
allmoge, utan att de behöfva vinna en mera kostsam uppfostran, eller förvärfva
några lärda* kunskaper. . Det är Svenska folkets fria fötfattning, det är ett
fritt val, som fr$n plogen och de landtliga bestyren kallar månget ljust
huf-vud, mången redbar karaktär att verka för samhällets bästa med en kraft,
som är så mycket mera betydande, som den icke behöfver alla den fina
diplomatiens och statskunskapens slingriga utvägar, utan ytterst hviiar på ett
godt förstånd och en medfödd personlig öfverlägsenhet En man, som på
denna bana vunnit ett stort namn, är Olof Håkansson. Det var under
frihetstiden som han uppträdde. Han var 51 år, då han första gången af tvenne
härader i sin hemort Bleking blef kallad till riksdagsman vid 1726 årsjriksdag.
Han bivistade sedermera elfva riksdagar, en såsom vice talman och åtta såsom
talman. Ehuru han icke hade någon uppfostran, ty han kunde knappast mer
än skrifva sitt namn, egde han ett skarpt och utbildadt förstånd. Hans
ypperliga minne motsvarade hans fina urskiljning. Haps redighet och lätthet i
uttrycket förenades med mycket behag, äfven i hans sätt att Vara. Han var
skämtsam och rik på naturlig qvickhet 1 hembygden och i sitt enskilda lif
var han uppriktig, vänfast och hjelpsam. En samtida karaktärsskildrare
yttrar om honom, att han var «(det första geni, som bott under ett gråkolt
calott Han var ett ljus vid öfverläggningame och näftan oemotståndlig i
utförandet». Yid 1745 års riksdag, då konungavalet skulle ske, hade han
hela sitt stånd emot sig, men förmådde likväl inom en timme genomdrifva
valet och derefter öfvertala sina ståndsbröder att låta beslutet antecknas i
protokollet såsom enhälligt. Också fjäsade^icke blott de förnämsta
particheferna af adeln, utan äfven sjdfva konungahuset för den sluge bonden i sin
vallmarsrock. Då drottning Ulrika Eleonora vid 1759 års riksdags slut
ville lemna honom ett bevis p& sin kungliga nåd, anhöll han, att hennes
Majestät i stället ville låta det komma hans fattiga sockenkyrka tillgodo:
och drottningen skänkte då fyra messeskrudar till kyrkan. Då konung
Fredrik reste igenom södra delen af sitt rike, uppehöll han sig flera timmar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
