Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 167. Olof Wallqvist (Sergel. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF WALLQVIST.
BISKOP.
Till dina ändamil din hfnad aldrig kinutr:
I evighelent vidd hon tom en punkt förtvtnntr.
Gyllbmboio.
Wallqvist var ett af dessa snillen, som Gustaf 111:8 skarpblick upptäckte
och framdrog. Han var pastorsadjunkt i Clara, då han vid en
sockenstämma, under pastors sjukdom, utvecklade en klokhet i ledningen af
öfver-läggningarna och beslutet, som serdeles behagade konungen. Hans gestalt
var också egnad att ytterligare göra intryck på honom vid personlig
bekantskap. Wallqvist var reslig och stark, men väl bildad. 1 hans
anletsdrag afspeglade sig en liflig själs rörelser. 1 hans talande ögon låg en
skarp, genomträngande blick. Hans röst var klar, fyllig och harmonisk.
Allt företräden, som Gustaf 111 visste att uppskatta, helst dertill kom en
vidsträckt lärdom, ett behagfullt umgängessätt och en ovanlig vältalighet.
Wallqvist blef inom kort tid hofpredikant hos enkedrottningen, kyrkoherde
i Alsheda, domprost och slutligen biskop i Wexjö. Men Gustaf ville hafva
honom närvarande hos sig, och inrättade derföre ett serskildt embetsverk,
Ecclesiastik-expeditionen, för hvilket Wallqvist blef föredragande. Derjemte
utnämnde konungen honom till sin bigtfader och öfverhofpredikant.
Wallqvist hade konungens fulla förtroende och deltog med honom verksamt i
riksdagsförhandlingarna, liksom i andra allmänna angelägenheter, som rörde
kyrkan. Också, då konungen blifvit skjuten, kallades Wallqvist att bereda
honom till döden och lugna hans sista stunder. Det berättas — huru
sannt det är torde icke så lätt kunna afgöras — att biskopen sysselsatt
konungens oroliga själ under de svåra stunderna med fransyska romaner.
Om så var händelsen, är draget lika karakteristiskt för tidehvarfvets
tänkesätt, som för den döende och hans bigtfader. Så snart konungen
afli-dit, utgaf Wallqvist en rörande berättelse om hans dödsberedelse. Hertig
Carl, som blef den unga kronprinsens förmyndare, skyndade att aflägsna
Wallqvist från ärenderna, såsom en fruktansvärd kännare af alla
förhållanden. Ecclesiastik-expeditionen upplöstes helt och hållet, och biskopen
återvände till sitt stift. Men också der saknades icke tillfällen till verksamhet
för en ande, så driftig som hans. Undervisningsverken hade att tacka
honom för djupt ingripande förbättringar. Församlingarna erhöllo nya
ordningar för sina ecclesiastika angelägenheter. Men äfven i landthushållnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
