- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
739

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHAN HENRIK KELLGREN

SKALD.

Ifär Kellgrens snille slog dt stora slagen,

De blixtrande, för sanning, rätt oeh vett,

/ skämt och allvar, hur det flög för dagen
Kring land och rike, och en hvar betagen
Sprang upp och undrade att han ej förr det satt.

Tbghéb.

Hos den vid första anblicken skämtande och spefulle poeten Kellgren,
röjer man likväl, då man ser honom närmare i ögonen, ett drag af
smärta, en elegisk grundton. 1 honom förenade sig skärande motsatser.
Son af en landtprest, blef han dock bemärkt och hemmastadd i de högsta
kretsar. Midt under de lofoffer, det smicker han egnade makten och
rangen, midt under den dyrkan, som han visade sin kunglige gynnare
Gustaf den tredje, brunno dock sympatier för folkfriheten, för de genom
Yol-taire ooh Rousseau framkallade idéerna i hans hröst. Han var fritänkare,
och dock skref han ett ode till €h ris tus. Hans kritik, som oftast gick ut
på formfel och riktade sina giftiga uddar förnämligast emot de små
rim-gnidarne på hans tid, saknade den storartade åsigt, som han dock yttrade
vid sitt inträde i Svenska akademien i talet: «om skadan af en
uteslutande smak.« Han fällde om Shakspeare, Milton och Goethe så orimliga,
hä-nande färkastelsedomar, att efterverlden med häpnad läser dem hos den
man, som stod i spetsen för sin tids litterära bildning i Sverige; och
likväl skref en så kortsynt konstdomare, som Kellgren visade sig i dessa
kritiker, sjelf de af den djupaste känsla genomandade styckena: Sigwarth
ooh Hilma, just i den varma stil, som han förkastade. 1 striden mot den
blixtrande Thorild bestod Kellgren endast derigenom, att han anföll 6in
motståndares uttryck i stället för hans åsigter. Emellertid kämpade
Kellgren alltid för sin öfvertygelse om det rätta och sköna. Hans passion var
Svenska skaldekonsten, och iör de företeelser inom densamma, som voro
förträffliga enligt hans smak, hyste han den varmaste ömhet. Hvarje nytt
skaldestycke af de snillen, som han erkände, uppfylide honom med
förtjusning. Han erkände Leopolds Öfverlägsenhet, ehuru efterverlden torde jäfva
detta, liksom åtskilliga andra af hans omdömen. Också lefde han helt och
hället för Svenska vitterheten. Sedan han slutat sina studier och vunnit
den akademiska lagern i Åbo, kom han till Stockholm i fältmarskalken
Mejerfelts hus såsom informator. Grefven sjetf var en obetydlig karakter,
men han arbetade att anses såsom favorit vid hofvet och lefde derföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:59:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svestorman/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free